Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIV. Vårt hushåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
789
»Se så, min snälla Dora^ det vet du mycket väl,
att jag jnte sagt.»
»Du sade, att jag inte var treflig 1» sade Dora.
»Jag sade, att hushållningen inte var treflig.»
»Det är väl ett och detsamma I» sade Dora, och
hon trodde det påtagligen, ty hon grät så bittert, så
bittert. ■ ’. ’ i i - ; | Nj
Jag gick åter ett slag i rummet, full af kärlek till
min söta hustru och ansatt af så häftiga
själfföre-bråelser, att jagi frestades att slå hufvudet i väggen.
Jag satte mig igen och sade:
»Jag förebrår dig inte, Dora. Vi ha båda mycket
att lära. Jag försöker bara öfvertyga dig om, min
snälla Dora, att du måstø, att du verkligen måste»
— jag var fast besluten att icke gifva efter härvidlag
— »vänja dig att ha uppsikt öfver Mary Änne. Och
så får du lof att själf åtaga dig litet både för din
egen räkning och min.»
»Det förvånar mig själf, att jag gör det», snyftade
Dora, »d|. du kan tala så där otacksamt. »Du vet
nog att jag häromdagen, då du sagt att du gärna
ville ha litet fisk, själf gick ut, ja, gick flera mil
för att beställa det och öfverraska dig.»
»Och det var också bra snällt af dig^, min egen!
älskling», sade jag. »Jag var så tacksam för det*
att jag inte på några villkor kunde förmå mig att
anmärka, att du köpt en lax, som var mera än två
kunde förtära, och att den kostade ett pund och
sex, som var mera än vi hade råd till.»
»Men du tyckte, att den var så god», snyftade
Dora, »och du sadej, att jag var en sötnos.»
»Och det kan jag säga än, min älskling», återtog
jag. »Jag kan säga det tusen gånger.»
Men jag hade sårat Doras lilla ömtåliga hjärta,
och det var inte lätt att trösta henne. Hon var så
rörande i sina snyftningar och sin klagan, att jag
kände det som om jag på det allra svåraste sätt
förnärmat henne. Jag var tvungen att skynda bort,
och jag kvarhölls till sent vid mitt arbete. Hela
natten ansattes jag af samvetskval, som gjorde mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
