Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIV. Vårt hushåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
»Då jag blickar tillbaka på mitt lif, barn», sade
min tant, »tänker jag på en och annan, som nu hvilar
i grafven och som jag kunnat stå på mera vänskaplig
fot med. Om jag hårdt bedömde andras misstag
i giftermålsväg, var det kanske för att jag hade
grundade skäl att hårdt bedöma mitt eget. Men
nog om det. Jag har i många år varit en tvär,
vresig och konstig kvinna. Det är jag än, och det
kommer jag alltid att förblifva. Men du och jag ha
gjort hvarandra åtskilligt godt, Trot — åtminstone
har du, kära Trot, gjort mig godt. Och vid det
här laget får ej split uppstå mellan oss.»
»Split mellan oss!» utbrast jag.
»Barn, barn!» sade min tant och slätade sin
klänning. »Ingen kan förutsäga hur lätt det kunde gå
därhän, eller hur olycklig jag skulle kunna göra Lilla
Blomman, om jag blandade mig i något här i huset.
Jag vill, att vår lilla älskling skall tycka om mig
och vara sorgfri och glad som en fjäril. Tänk på
ditt eget hem under det andra äktenskapet, och gör
aldrig henne eller mig den oförrätt du nyss antydde!»
Jag insåg genast, att min tant hade rätt, och
jag fattade den fulla vidden af hennes ädelmodiga
känsla i förhållande till min hustru.
»Alla barn i början, Trot», fortfor hon, »och Rom
byggdes inte på en dag och inte på ett år heller.
Du har gjort ditt fria val», — jag tyckte,, att det
gick ett moln öfver hennes ansikte —» och du har
valt fen mycket vacker och en mycket ömhjärtad
varelse. Det blir hädanefter din plikt så väl som din
glädje — det vet jag naturligtvis, och det är inte
min mening att hålla någon predikan — det blir både
din plikt och din glädje att värdera henne, som du
valt henne, efter de egenskaper hon har, icke efter
de egenskaper hon möjligen icke har. Dessa senare
bör du framkalla hos henne, om du kan. Och kan
du det inte, mitt barn» — nu gned sig min tant
på näsan, »så får du vänja dig att lefva dem förutan).
Men kom ihåg, min gosse, att er framtid beror på
er båda. Ingen kan hjälpa er, ni måste arbeta ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
