Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIV. Vårt hushåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
790
mycket olycklig. Jag var till mods som en mördare
och förföljdes af en dunkel känsla af att ha begått
ett oerhördt brott.
Först två eller tre timmar efter midnatt kom jag
hem. Jag fann min tant i huset, och hon hade suttit
uppe och väntat på mig.
»Har någonting händt, tant ?» frågade jag.
»Nej, iingenting, Trot», svarade hon. »Sätt dig
för all del. Lilla Blomman har varit litet nedstämd,
och jag har hållit henne sällskap. Det är allt.»
Jag lutade hufvudet mot handen och kände mig
mera sorgsen och modfälld, då jag satt och stirrad^
in i elden, än jagi kunnat tänka mig möjligheten,
af, så kort efter förverkligandet af mina mest strålande
förhoppningar. Då jag satt där och grubblade, mötte
jag min tants ögon, som hvilade på mitt ansikte.
De hade ett oroligt uttryck, som likväl genast
skingrades.
»Jag försäkrar tant», sade jag, »att jag själf känt
mig olycklig hela kvällen vid tanken på att Dora
gjjorde det. Min afsikt var likväl endast att tala
ömt (och kärleksfullt med henne om våra husliga
angelägenheter.»
Min tant nickade uppmuntrande.
»Du måste ha tålamod, Trot», sade hon.
»Ja visst, och Gud skall veta, att jag inte vill
vara orimlig, tant.»
»Nej, nej», sade min tant. »Men Lilla Blomman
är en mycket ömtålig blomma, och vinden måste
fara varligt fram öfver henne.»
I mitt hjärta tackade jag min goda tant för hennefc
ömhet mot min hustru, och jag var förvissad om
att det förstod hon.
»Tror ni inte, tant», sade jag efter att ännu en
liten stund hä betraktat elden, »att ni ibland till bådas
vår fördel kunde ge Dora ett och annat råd?»
»Nej, Trot», svarade min tant icke utan rörelse,,
»nej. Bed mig inte om det!»
Hennes ton var så synnerligt allvarsam, att jag
såg upp helt förvånad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
