Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLV. Mr. Dick uppfyller min tants förutsägelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8ii
allra helst som jag spårat en skymt af godt förstånd
— att icke tala om god känsla, ty det ådagalade han
alltid — i den slutsats, hvartill han kommit. Till
sist började jag tro, att han i sitt vacklande och
orediga sinnestillstånd antingen glömt sin afsikt eller
öfvergifvit den.
En vacker afton, då Dora inte hade lust att gå ut,
vandrade min tant och jag af till doktorns villa.
Det var på hösten, och aftonluften var ostörd af
parlamentariska debatter. Jag minns, att då vi
trampade på lofven, doftade det som i vår trädgård i
Blunderstone, och den gamla känslan af olycka tycktes
draga förbi på aftonvinden.
Det var skymning då vi kommo fram till villan.
Mrs. Strong kom i detsamma ut från trädgården,
där mr. Dick dröjde kvar och med knifven i hand
hjälpte trädgårdsmästaren att spetsa några störar.
Doktorn var upptagen af någon inne i sitt arbetsrum,
men den besökande skulle gå strax, sade mrs. Strong,
som bad oss stanna kvar för att träffa hennes man.
Vi följde med henne in i salongen och satte oss vid
fönstret i skumrasket. Något krus kom ej i fråga
mellan så gamla vänner och grannar, utan vi kommo
och gingo hur det föll sig.
Vi hade inte suttit där i mångia minuter då mrs.
Markleham, som alltid var beskäftig och bråkade med
ett eller annat, kom inrusande med sin tidning i
handen och ropade alldeles andlös : »Men hvarför i all
världen, Annie, talade du då inte om för mig, att
det var någon inne i skrifrummet ?»
»Bästa mamma», svarade hon helt lugnt, »hur
kunde jag ana, att du ville bli upplyst om det ?»
»Ville bli upplyst om det!» sade mrs. Markleham
och sjönk ned i soffan. »Jag har väl aldrig i mitt
lif blifvit så bestört.»
»Har mamma då varit inne i skrifrummet ?»
frågade Annie.
»Om jag varit inne i skrifrummet?» upprepade
hon ifrigt. »Ja, det har jag verkligen varit. Jag
öfverraskade den hedersmannen — döm om mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
