Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVI. Underrättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
829
hon kunnat hoppas på under vanliga förhållanden, ty
hon var af en mycket tarflig släkt.»
Åter bytte han om fot och fuktade läpparna.
Jag var öfvertygad om att den skurken menade sig
själf, och1 jagi såg, att min öfvertygelse delades af
miss Dartle.
»Detta hade jag också fått i uppdrag att säga
henne. Jag var villig att göra hvad som helst för
att befria mr. James från denna svårighet och
återställa det goda förhållandet mellan honom och en
öm mor, som fått utstå så mycket för hans skull.
Därför åtog jag mig detta uppdrag. Den unga
kvinnans häftighet då hon kbm till sans, sedan jag talat
om att han rest, öfversteg all förväntan. Hon blef
vildt galen och måste hållas med våld, ty om bon inte
kommit öfver en knif eller störtat sig i hafvet, hade
hon slagit hufvudet mot marmorgolfvet.»
Miss Dartle, där hon satt tillbakalutad på bänken
med ett triumferande uttryck i ansiktet, tycktes så
till sägandes smeka de ord den nedriga karlen yttrat.
»Men då jag öfvergick till andra afdelning af det
ärende man anförtrott mig att uträtta», sade Littimer
och gnuggade med en viss oro sina häfder, »och
som åtminstone bort uppskattas som någonting
omtänksamt och välment, visade sig den unga kvinnan
sådan hon innerst var. En oregerligare människa
har jag aldrig sett. Hon uppförde sig mycket illa.
Hon visade inte mera tacksamhet eller känsla eller
tålamod eller förnuft än om hon varit en stock eller
en sten. Om jag inte varit på min vakt, tror jag
hon mördat mig.»
»Det hedrar henne», sade jag harmset.
Mr. Littimer böjde på hufvudet som om han velat
saga: »Verkligen, sir? Men ni är så ung!» och’
återgick till sin berättelse.
»Kort sagdt, till en tid blef det nödvändigt att
taga bort allt som hon kunnat göra sig eller andra
skada med och att hålla henne instängd. Icke dess
mindre lyckades det henne att komma ut en natt,
hon bröt sönder en fönsterlucka, som jag själf spikat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
