- Project Runeberg -  David Copperfield /
839

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVI. Underrättelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

839

lig? Hvad han till exempel trodde, att Ham skulle
göra, i händelse han och Steerforth sammanträffade ?

»Det vet jag inte, sir», svarade han. »Jag har ofta
tänkt på det, men jag kan aldrig reda ut det for mig.»

Jag påminde honom om den där morgonen efter
hennes affärd, då vi tre varit tillsammans ute på
sandreflarna. »Minns ni», sade jag, »hur vildt han då
blickade ut mot hafvet och talade om ’slutet på det’ ?»

»Nog gör jag det», sade han.

»Hvad tror ni han menade?»

»Master Davy», svarade han, »den frågan har jag
gjort mig många gånger, men aldrig funnit svaret.
Och det är det underliga med det, att fastän han är
så hygglig och vänlig, skulle jag verkligen inte våga
att fråga honom om det. Aldrig har han sagt ett
ord åt mig, som inte varit så höfligt som möjligt, och
det är just inte troligt, att han skulle börja tala i
en annan ton nu; men det är långt ifrån grundt
vatten i den afdelning i hans inre, där de tankarna
hålla till. Det är djupt, och jag kan inte se bottnen.»

»Ni har rätt», sade jag^ »och det har ibland gjort
mig orolig.»

»Mig med, master Davy», svarade hän. »Det har
oroat mig mer än hans vågsamma företag, fastän
nog båda delarna hänga ihop med förändringen inom
honom. Jag vill visst inte tro, att han under några
omständigheter skulle göra sig skyldig till våld, men
nog vore det bäst, om de två aldrig råkades.»

Vi hade nu passerat Temple Bar och kommit in
i City. Obenägen för vidare samtal, och gående tyst
bredvid mig, ägnade han sig nu helt åt sitt
uppoffrande lifs enda syfte och skred framåt med denna
starka koncentration af alla själsförmögenheter,
som skulle gjort honom till en enstöring midt i en
stor folkmängd. Vi voro inte långt från Blackfriars
Bridge, då han vände på hufvudet och pekade på
en kvinnlig gestalt, som skyndade framåt i motsatt
riktning på andra sidan gatan. Jag såg genast, att
det var den person vi sökte.

Vi gingo öfver gatan och närmade oss henne, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0841.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free