Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVI. Underrättelser - XLVII. Martha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
840 ; :
jag bom att tänka på att hon kanske skulle vara mera
böjd att känna ett kvinnligt deltagande för den
förlorade, om vi talade med henne på en lugnare plats,
längre bort från hopen, där vi skulle bli mindre
bemärkta. Jag föreslog därför min följeslagare att inte
nu tilltala henne utan följa efter henne, härvidlag
äfven lydande en hemlig önskan att få veta hvart
hon ämnade sig.
Han gick in på förslaget, och vi följde henne på
afstånd, förlorade henne aldrig ur sikte, men sökte
heller icke att komma henne närmare, ty hon såg
sig ofta om. En gång stannade hon för att höra på
en musikkår. Då stannade äfven vi.
Hon gick både länge och väl, men vi följde efter.
Af hennes sätt att färdas framåt var det tydligt, att
hion hade något bestämdt mål. Detta och den
omständigheten, att hion höll sig på de starkt
trafikerade gatorna tillika med det fängslande i företagets
hemlighetsfullhet, klom mig att vidhålla mitt förslag.
Till sist vek hon af åt en tyst, mörk gata, där bullret
och vimlet upphörde, och jag sade: »Här kunna vi
tala med henne.» Vi påskyndade våra steg och hunno
upp henne.
KAP. XLVII.
Martha.
Nu voro vi inne i Westminster. Vi hade vändt
om för att följa henne, ty då vi fått se henne,, hade
hon gått emot oss, och det var vid Westminster Abbey
hon vikit af från hufvudgatornas ljus och larm. Hon
gick’ så fort då hon kommit ut från trängseln af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
