- Project Runeberg -  David Copperfield /
841

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVII. Martha

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

841

båda motsatta strömmarna af fotgängare, som drogo
till och från bron, att detta jämte det försprång bon
redan haft gjorde, att vi ej hunno upp henne förrän
på den smala, utmed floden löpande gatan vid
Mill-bank. I detsamma gled hon öfver gatan för att
undvika de steg hon hörde bakom sig, och utan att
se sig tillbaka skyndade hon på allt fortare.

En skymt af floden genom ett mörkt portlider,
där några kärror voro inskjutna öfver natten,
tycktes hejda mina steg. Jag tog min följeslagare i armen
utan att säga något, och båda af stodo vi från att gå
öfver gatan efter henne, båda följde vi henne på
den motsatta sidan, så tysta som möjligt i skuggan af
husen, men henne så nära som möjligt.

Då för tiden fanns det, och det finnes där än,
vid slutet af den lågt liggande gatan ett litet förfallet
trähus, som troligen förr tjänat till färjstuga. Det
har sitt läge just vid den punkt där gatan upphör,
och vägen löper sedan mellan en husrad på ena sidan,
floden på den andra. Så fort hon kom hit och fick
se vattnet, var det som om hon nått sin
bestämmelseort, och nu började hon gå utmed flodkanten och se
ned i djupet.

Hela tiden förut hade jag trott, att hon ämnat
sig till någon boning, ja» jag hade till och med hyst
ett svagt hopp att huset på något sätt skulle stå i
förbindelse med den förlorade flickan. Men den där
skymten af vatten genom portlidret hade kommit
mig att ana, att hon icke skulle gå längre.

Denna trakt var då för tiden ödslig —■ så dyster
och enslig som någon i hela London. Där funnos
hvarken kajer eller hus på den melankoliska
vägsträckan invid det stora, nakna fängelset. En
långsamt flytande rännsten aflevererade sin smuts vid
fängelsemurarna. Sträft gräs och ogräs af alla slag
frodades på de kärraktiga markerna i närheten. På
ett ställe syntes stommar af hus, som börjat uppföras
men aldrig fullbordats, och som nu ruttnade bort.
På ett annat lågo stora högar af rostiga järnvidunder,
ångpannor, hjul, knän, rör, ugnar, skoflar, ankare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0843.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free