- Project Runeberg -  David Copperfield /
859

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVIII. Husliga förhållanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

859

stora ögon. »Vill du säga, att du någonsin sett mig
stjäla guldklockor! O!»

»Min älskling, kom inte fram med sådana dar
orimligheter. Hvem har väl gjort den allra minsta
anspelning på guldklockor?»

»Det har du», svarade Dora. »Det vet du
mycket väl. Du sade, att jag inte uppförde mig väl och
jämförde mig med honom.»

»Med hvem ?» frågade jag.

»Med betjäntpojken», snyftade Dora. »O, du
grymma gosse, att jämföra din älskande hustru med
en deporterad betjäntpojke! Hvarför sade du mig
inte din tanke om mig, innan vi gifte oss ? Hvarför
Isade du mig inte, du hårdhjärtade varelse, att du
var öfvertygad om att jag var sämre än en deporterad
betjäntpojke ? O, att du har en så förfärlig tanke om
mig! O, så hemskt!»

»Se så, min älskade Dora», sade jag och försökte
att med mildt våld taga ifrån henne näsduken, som
hon tryckte mot ögonen, »det här är inte bara
löjligt af dig, utan riktigt orätt. För det första är det
inte sant.»

»Alltid sade du, att han narrades», snyftade Dora.
»Och nu säger du detsamma om mig! O, hvad skall
jag göra? Hvad skall jag göra?»

»Min älskade flicka», sade jag, »jag får verkligen
be dig vara förståndig och höra på hvad jag sagt
och säger. Ser du, Dora;, om inte vi lära oss att
göra vår plikt mot dem som vi ha i vår tjänst, lära
de sig aldrig att göra sin plikt mot oss. Jag fruktar,
att vi gifva folk sådana tillfällen till att göra orätt,
som aldrig borde gifvas. Till och med om vi
uppsåtligt — hvilket icke är fallet — vore så slappa i
våra anordningar som vi äro, till och med om det
vore i vår smak och vi funne det angenämt att vara
det — hvilket icke är förhållandet — är jag [-öfverty]gad-] {+öfver-
ty]gad+} om, att vi icke hade rättighet att fortfara på
det här sättet. Vi rent af fördärfva andra. Det är
vår skyldighet att tänka på det. Jag kan inte undgå
att tänka på det, Dora. Det är en reflexion, som jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0861.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free