Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVIII. Husliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Särskildt, det märkte jag, ansåg hon Shakespeare för
en hemsk figur. Odlingen fortgick mycket långsamt.
Utan att Traddles visste det själf, pressades han
till tjänstgöring, och hvar gång han kom och
hälsade på, lät jag mina minor springa, riktade mot
honom, men till Doras uppbyggelse i andra hand.
Omfånget af den praktiska vishet jag på detta sätt
bibringade Traddles var ofantligt och af bästa
beskaffenhet, men på Dora hade det ingen annan verkan än
ätt det gjorde henne beklämd och nervös, i
förkänsla af att nästa gång blef det nog hennes tur.
Jag kände mig förvandlad till en skolmästare, en fälla,
en fallgrop; det var som om jag ständigt lekt
spindel med Doras fluga och rusat ut ur mitt hål till
hennes stora förskräckelse.
Genom detta mellanliggande stadium blickade jag
likväl framåt till den tid, då det kommit till fullständig
sympati mellan Dora och mig, då jag lyckats »odla
hennes förstånd» till min fulla belåtenhet, och
därför höll jag ut länge, ja, i månader. Då jag
emellertid till sist fann, att oaktadt jag hela denna tid
borstat upp mig med beslutsamhet liksom en igelkott med
med sina taggar, hade jag likväl ingenting
åstadkommit, föll det mig in, att Doras förstånd kanske
redan var tillräckligt odladt.
Vid närmare efetrtanke föreföll mig det t så troligt,
att jag öfvergaf min plan, som tagit sig mera lofvande
ut i orden än i verkligheten. Jag beslöt att
hädan-iefter vara nöjd med mitt hustrubarn och att inte
genom några metoder söka förvandla henne till
nå-giot annat. Jag var hjärtans trött på att spela vis
och förståndig och att se min älskling lida af tvång,
köpte följaktligen en vacker dag ett par örringar åt
henne och ett halsband åt Jip och gick hem med
föresats att göra mig angenäm.
Dora blef förtjust öfver de små presenterna och
kyjsste mig helt gladt; men mellan oss hade kommit
en skugga, om än obetydlig, och jag hade beslutat,
att den icke fick existera. Måste det finnas en skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
