Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVIII. Husliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
864
mitt lif. Den hade fördjupats, om den undergått
någon förändring alls; men den var lika sväfvande
som förr och verkade på mig som en vemodig
melodi, svagt förnummen i natten. Jag älskade min
hustru ömt, och jag var lycklig; men den lycka jag
en gång aningsfullt motsett, var icke den lycka jag
njöt, och det saknades alltid någonting.
För att fullgöra det med mig själf träffade
af-talet att anförtro mitt inre åt dessa blad, granskar
jag det åter noga och bringar dess hemligheter i
ljuset. Det som ja,g saknade, betraktade jag
fortfarande — betraktade jag alltid — som en dröm af
min ungdomliga fantasi, någonting som ej kunnat
förverkligas — en upptäckt, som jag i likhet med alla
män nu gjort, och som vållade en viss smärta. Men
att det varit bättre för mig, om min hustru varit
mig till mera hjälp och delat de många tankar jag
nu var ensam om, och att detta varit en möjlighet,
det visste jag.
Mellan dessa båda oförenliga slutsatser: den ena,
att hvad jag kände var någonting allmängiltigt och
oundvikligt, den andra, att det var egendomligt for
mig och’ kunnat vara annorlunda, vacklade jag på
ett förunderligt sätt utan någon bestämd känsla af
miotsägelsen dem emellan. Då jag tänkte på
ungdomsårens luftiga drömmar, som icke kunna
förverkligas, tänkte jag på det bättre tillstånd, som
föregår mannaåldern och som jag vuxit ifrån, och de
nöjsamma dagarna med Agnes i det kära gamla huset
uppstego för mig likt gengångare från ett förflutet,
som möjligen kunde förnyas i en annan värld men
aldrig åter komma till lif här nere.
Ibland framställde sig för mig den frågan, hvad
som kunde ha händt eller skulle ha händt, om Dora
och jag aldrig känt hvarandra. Hon var dock så
införlifvad med hela min tillvaro, att denna var den
flyktigaste af alla fantasier och försvann snart ur min
åsyn, siom en i luften sväfvande spindelväf.
Jag älskade henne alltid. Hvad jag nu beskrifver
slumrade och’ vaknade till hälften och inslumrade åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
