Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVIII. Husliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
863
»Narras inte nu — är det sant?» frågade Dora och
smög sig närmare intill mig.
»Hvarför skulle jag försöka att andra hvad som
så länge varit mig så dyrbart? Du kan aldrig vara
mera till din fördel än när du är helt dig själf, min
ljufva Dora, och nu bry vi oss inte om några
kbn-lstiga experiment utan återgå till vårt gamla sätt och
äro lyckliga.»
»Och äro lyckliga!» upprepade Dora. »Ja!
Lyckliga dagen lång. Och du blir inte ledsen, om det går
litet på tok en och annan gång?»
»Nej, nej», sade jag. »Vi få försöka, så godt vi
kunna.»
»Och du säger mig aldrig mer, att vi göra andra
mäinniskbr dåliga», sade Dora så bevekande.
»Lofvar idu det? För det är så förfärligt styggt.»
»Nej, nej»; sade jag.
»Nog är det väl bättre, att jag är dum än att jag
är ängslig, eller hur?» sade Dora.
»Det är bättre, att du helt enkelt är Dora än
nå-glonting annat i hela världen.»
»I hela världen? Ack, Doady, den är så stor!»
Hon skakade på hufvudet, vände sina
glädjestrålande, klara öglon mot mina, kysste mig, brast i ett
muntert skratt och sprang bort för att sätta på Jip
hans nya Kalsband.
Så aflopp mitt sista försök att åstadkomma någon
förändring hos Dora. Jag hade lidit under det att
det pågick, jag stod inte ut med min egen fristående
vishet; jag kunde inte förlika den med hennes förra
vädjan till mig som mitt hustrubarn. Jag beslöt att
helt stilla göra hvad på mig ankom för att förbättra
våra förhållanden, men jag förutsåg, att mina yttersta
.ansträngningar ej skulle åstadkomma mycket, såvida
jag inte åter ville urarta till spindel ochr ständigt ligga
på lur.
Och’ skuggan jag omnämnt, som icke längre fick
stå mellan oss utan helt skulle hvila på mitt eget
hjärta? Hur gick det med den?»
Den där gamla sorgsna känslan genomträngde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
