Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVIII. Husliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
866
sväfvade helt kort på tröskeln till sitt lilla fängelse
och, omedveten om någon fångenskap;, lyfte den
vingen till flykt.
»När jag åter kan springa omkring som förr,
tant», sade Dora,, »skall Jip minsann få motion. Han
börjar bli riktigt trög och lat.»
»Jag misstänker», sade tant, som helt stilla satt
bredvid henne och arbetade, att han lider af en
svårare åkomma än så. Det är ålderdom, Dora.»
»Tycker ni han är gammal ?» sade Dora helt
förvånad. »Hvad det förefaller underligt, att Jip skulle
vara gammall»
»Det är en sjukdom, som angriper oss alla, min
lilla vän, då vi hunnit ett stycke framåt i lifvet», sade
min tant helt gladt, »och jag försäkrar dig, att jag
inte känner mig mera fri från den nu än förr.»
»Men Jip», sade Dora och såg så medlidsamt på
honom, »till och med lilla Jip 1 Stackars liten!»
»Han torde få lefva länge än, Lilla Blomma»,
sade min tant och klappade Dora på kinden då Dora
lutade sig ned från soffan för att se på Jip, som
besvarade vänligheten med att ställa sig på bakbenen,
Och göra åtskilliga vanmäktiga försök att med
fram-tassarna krångla sig upp till henne. »Han får lof
att ha ett stycke flanell i sitt hus i vinter, och det
skulle inte förvåna mig om han kryade till sig tills
blommorna slå ut på våren. Den välsignade lilla
hunden!» sade min tant. »Om han hade lika
många lif i sig som en katt och höll på att förlora
dem alla, skulle han visst intill sitt sista andetag skälla
på mig!»
Dora hade hjälpt upp honom i soffan, där han
gaf till känna sitt trots mot min tant med en så
ursinnig kraft, att hän inte kunde hålla sig rak utan
skällde sig sned. Ju mer min tant såg på honom,
desto otidigare blef han, ty tant hade på sista tiden
börjat begagna glasögon, och af något outrannsakligt
skäl uppfattade hän dessa glasögon som en personlig
förolämpning mot Honom.
Efter mycket öfvertalande förmådde Dora honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
