Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIX. Jag drages in i mystiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
874
kars människa I» — han pekade på mrs. Micawbers
bref och vi stodo nu bredvid hvarandra och jämförde
brefven. »I alla händelser är det en välgärning att
skrifva till henne och säga, att vi helt säkert skola
träffa mr. Micawber.»
Jag höll så mycket mera med om detta som jag
nu förebrådde mig att väl nonchalant ha behandlat
hennes föregående bref. Det hade för stunden
gifvit mig ganska mycket att tanka på, som jag redan
nämnt, men mina egna angelägenheter, min
kännedom om familjen och den omständigheten, att jag
ej hört af något vidare hade ledt därhän, att jag
af-färdat hela saken. Jag hade ofta tänkt på Micawbers,
men då hufvudsakligen undrat hvad slags »pekuniära
förpliktelser» de åsamkat sig i Canterbury och
erinrat mig hur skygg mr. Micawber förefallit, sedan
han fått anställning som biträde hos Uriah Heep.
Emellertid skref jag nu å bådas våra vägnar ett
tröstande bref till mrs. Micawber, och vi
undertecknade det båda. Då vi gingo in till staden för att lämna
det på posten, höllo Traddles och jag en lång
öfverläggning och inläto oss på en mängd gissningar, som
jag inte behöfver upprepa här. På eftermiddagen
invigde vi min tant i förhållandena och rådgjorde äfven
med henne, men den enda egentliga slutsats vi kommo
till var, att vi punktligt skulle infinna oss för att träffa
mr. Micawber.
Fastän vi kommo till den bestämda platsen en
kvart före den utsatta tiden, var mr. Micawber
redan där. Han stod med armarna i kors framför
muren och betraktade spikarna på krönet med ett
sentimentalt uttryck, som om de varit kvistar af de träd,
som beskuggat honom i ungdomstiden.
Då vi tilltalade honom, var hans sätt något mera
förvirradt och något mindre gentilt än förr. Han hade
för denna utflykt aflagt den svarta juridiska dräkt
han vanligen begagnade och satt på sig sin gamla
syrtut och sina tätt åtsittande benkläder, som han dock
icke bar med all den forna stramheten. Den återkom
likväl så småningom, under det att vi samtalade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
