Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIX. Jag drages in i mystiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
879
så tillfredsställande, att han grep sig an gån g på gång
med stegrad styrka.
»Om ni, madame»,, sade mr. Micawber, »vill
till-låta mig att hämta en bild från ett af våra råare
nationalnöjen, skulle jag vilja säga, att denna herres’
vänlighet slår mig till marken. För en man, som
kämpar under en börda, sammansatt af oro och
villrådighet, |äj ett sådant mottagande verkligen gripande,,
det försäkrar jag.»
, »Min vän mr. Dick», svarade min tant med
stolthet, »är inte någon vanlig person.»
»Det är jag öfvertygad om», sade mr. Micawber.
»Min bästa sir!» ty nu skakade återigen mr. Dick hand
med honom, »jag är djupt känslig för er hjärtlighet.»
»Hur mår ni ?» frågade mr. Dick med ängslig min.
»Inte vidare bra, min bälsta sir», svarade mr.
Micawber och suckade.
»Ni måste hålla modet uppe», sade mr. Dick, »och
taga allt så lugnt och förståndigt som möjligt.»
Mr. Micawber blef mycket träffad af dessa
vänliga ord och af att finna mr. Dicks hand än en gång
i sin. »Det har varit min lott», anmärkte han, »att
i den mänskliga tillvarons mångskiftande panorama
då och då träffa på en oas, men aldrig förr någon så
grön, så vederkvickande som denna.»
Vid ett annat tillfälle hade jag funnit detta
lustigt, men nu voro vi alla oroliga och stela, och jag
gaf med så mycken ängslan akt på mr. Micawber
i hans vacklande mellan en synbar benägenhet att
uppenbara någonting för oss och en motsatt
benägenhet att förtiga det, att jag var i en riktig feber.
Traddles, feom satt på yttersta stolskanten med ögonen
vid-öippna foch håret värre i vädret än någonsin,
stirrade än på marken, än på mr. Micawber och gjorde
ej minsta försök att sticka in med ett ord. Min tant
koncentrerade nog1 sin skarpaste uppmärksamhet på
den nya ’gästen, det såg jag, men hon hade mera
sinnesnärvaro än någon af oss andra, ty hon konverserade
med honom och gjorde det nödvändigt för honom att
tala, antingen han ville det eller icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
