Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - L. Mr. Peggottys dröm går i uppfyllelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
889
•om att det var en dam, som jag sett förr, och jag
hade knappt talat >ut, förrän vi hörde hennes röst
inne i rummet, ehuru vi icke, där vi stodo, kunde
höra hvad hon sade. Martha upprepade med en
förvånad min sin förra åtbörd och förde mig sakta
uppför trappan samt vidare genom en liten bakdörr, som
visst var utan lås och som gick upp för en lätt
tryckning af handen och förde in i ett litet tomt vindskontor
med sluttande tak, föga större än ett skåp. Mellan
detta och det rum, hon kallat sitt, var en liten dörr, som
stod halföppen. Här stannade vi, andfådda efter de
mång:a trapporna, och hon lade lätt handen på mina
läppar. Af det angränsande rummet såg jag blott
så mycket som att det var tämligen stort, att där
stod en säng, och att väggarna voro försedda med
några tarfliga taflor, som föreställde fartyg. Miss
Dartle såg jag äcke, ej heller den person vi hört
henne tala till. Min följeslagerska såg mindre |äjn
jag, ty jag stod bättre till.
Dödstystnad rådde i några minuter. Martha höll
den ena handen på mina läppar, och den andra lyfte
hon som för att lyssna.
»Det gör mig detsamma, att hon inte är hemma»,
sade Rosa Dartle högdraget. »Henne vet jag
ingenting om. Det är er jag kommit hit för att få se.»
»Mig ?» svarade en mild stämma.
»Ja», sade miss Dartle, »jag har kommit hit för
att få se på er. Skäms ni inte att ha ett ansikte/
som gjort så mycket ondt ?»
Det starka, oblidkeliga hat, som gaf sig till käinna
i tonen, dess kalla, stränga skärpa och kufvade raseri
gjorde henne lika synlig för min inre blick som om
jag sett henne ^stående midt i dagsljuset. Jag såg
de blixtrande svarta ögonen och den af lidelse tärda
gestalten, och jag såg ärret med den hvita sömmen;
som gick genom läpparna, hvilka skälfde och
pulserade då hon talade.
»Jag har kommit hit för att se James Steerforths
älskarinna», sade hon; »flickan, som rymde med
honom och som [är i hvars mans mun hemma i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
