- Project Runeberg -  David Copperfield /
909

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LI. Början af en längre resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9° 9

De gjorde bara andhämtningen svårare på den tid
då jag begagnade dem. Och om jag nu vill bege
mig ,ut på gatan eller nedåt stranden, behöfver jag
bara ropa på Dick, Jorams yngsta lärpojke, så bär
det genast ,af i egen kales ch, som vore jag själfva
lord-mayorn.»

Här höll han nästan på att kväfvas af skratt.

»Herre Gud», sade mr. Orner och började åter
röka, »man får väl hålla till godo med både fett och
magiert; det får man lof att besluta sig för här i
lifvet. Joram sköter sig mycket bra — gör utmärkta
affärer I»

»Det gläder mig mycket att höra det», sade jag.

»Det visste jag, att ,det skulle göra», sade mr.
Orner. Och Joram och Minnie äro som ett
nyför-lofvadt par. Hvad mer kan man begära ? Hvad
betyda väl benen mot det?»

Hans suveräna förakt för sina egna ben, när han
satt där och rökte, var en af de lustigaste och
kuriösaste egenheter jag någonsin träffat på.

»Och sedan jag slagit mig på att läsa litet af
hvarje, har ni, |sir, slagit er på att skrifva litet af
hvarje», sade mr. Orner och gaf mig en beundrande;
blick. »En sådan utmärkt bok den där sista är!
Sådana uttryck i den! Jag har läst hvart enda ord —
hvart eviga ord! Och hvad det beträffar att bli
sömnig — inte ett dyft!»

Skrattande gaf jag min tillfredsstellelse till känna
men jag kan inte neka, att jag fann tankeförbindelsen
betydelsefull.

»Jag försäkrar er på heder och tro, sir», sade
mr. Orner, »att när jag lägger hela verket på
bordet och ser på det, komplett i tre hela delar — en,,
två, tre, så är jag stolt som Punch öfver att jag en
gång haft den äran att stå i förbindelse med er
familj. Det är allt bra länge sedan nu, inte sant? Där
borta i Blundersto ne. En liten söt person, lagd till
sammans med den andra personen. Och själf var ni
en helt liten person då. Tänk det, tänk det!»

Jag ändrade samtalsämne genom att nämna Emily.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0911.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free