Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LI. Början af en längre resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9io
Sedan jagi försäkrat honom, att jag inte glömt, hur
han alltid intresserat sig för henne och hur
vänligt han bemött henne, gjorde jag i korthet reda för
hur hennes morbror med Marthas tillhjälp återfunnit
henne. Jag visste, att det skulle glädja den gamle
mannen. Han hörde på med den största
uppmärksamhet/ och när jag slutat, sade han med mycken
känsla:
»Det var roligt att höra detta, sir. Så glädjande
nyheter har jag inte fått på mången god dag. Tänk
det, tänk det! Och hvad skall man nu taga sig för
med den där olyckliga stackars Martha?»
»Där vidrör ni en punkt, som mina tankar sysslat
med sedan i går», sade jag, »men som jag inte kan
ge er någon upplysning om, mr. O mer. Mr.
Peggotty har inte vidrört den saken, och af finkänslighet
gör jag det inte heller. Inte har han glömt den, det
är säkert. Han glömmer ingenting, som är
osjälf-viskt och godt.»
»För ser ni», sade mr. Omer, fortsättande sin
afbrutna tankegång, »hvad som än kommer att göras
för henne, så vill jag vara med om det. Anteckna
mig för den summa ni anser lämplig, och låt mig
sedan veta det. Jag ville aldrig tro, att den flickan var
alltigenom dålig, och det gläder mig att nu finna,
att hon inte jär det. Det skall också glädja min
dotter Minnie. Unga kvinnor lida ibland af
motsägelse-anda — det var så med hennes mor också — men
deras hjärtan äro milda och goda. Hon bara låtsar
som hon inte kunde fördra Martha. Hvarför hon anser
det nödvändigt att låtsa det, åtar jag mig inte att säga
er. Men det äir bara tillgjordhet, Gud signe henne.
Anteckna mig emellertid för hvad ni anser lämpligt
— vill ni lofva mig att göra det? — och sänd mig
sedan en rad, så att jag får veta;, hvart jag skall
skicka det. Jag tycker», sade mr. Omer, »att när man
närmar sigi den tid då lifvets båda ändar mötas, när
man, om man jän är aldrig så kurant för öfrigt, för
andra gången börjar rullas omkring i ett slags
barnvagn, så bör man vara öfverlycklig att få göra det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
