Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LII. Jag är närvarande vid en explosion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
920
med affärer. Är det till på köpet någiot som skäll
adderas, vet jagi inte när jag klan komma på det klara
med det, och min stygga gosse kommer då hela tiden
att se så olycklig ,ut. Se så, nu fara ni väl båda,
inte sant ? Ni bli ju bara borta öfver en natt, och
då tar Jip vård om mig. Doady bär mig uppför
trappan, innan ni resa, och jag kommer inte ner igen,
förrän ni äro tillbaka. Och så ska ni ta med er ett
bref till Agnes, som bara innehåller bannor för att
hon aldrig kommer och hälsar på oss.»
Utan vidare öfverläggning blef det nu beramadt,
att vi skulle resa, och vi kommo öfverens om att
Dora var en liten bedragers ka, som låtsade att vara
litet illamående för att hon tyckte om att bli smekt
och omhuldad. Hon var högst belåten och mycktet
munter, och vi fyra, det vill säga min tant, mr. Dick,
Traddles och jag begåfvo oss den aftonen till
Canterbury med Do ver diligens en.
På hotellet, där mr. Micawber anmodat oss att
invänta honom, och där vi ej utan besvär lyckades
komma in midt i natten, låg ett bref mig till mötes,
som meddelade mig, att han skulle infinna sig
följande morgon på slaget half tio. Sedan begåfvo vi
oss huttrande i den sena timmen till våra respektiva
bäddar, genom åtskilliga täppta korridorer, som
luktade som om de i åratal varit impregnerade med en
lösning af buljong och stall.
Tidigt på morgonen var jag ute och flanerade på
de kära, lugna gatorna och njöt af att vandra i
skuggan af vördnadsbjudande porthvalf och kyrkor.
Kajorna kretsade kring domkyrkotornen, och själfva
tornen, som reste sig öfver ett vidsträckt område af
bördiga åkrar och friska vattendrag, skuro den klara
morgonluften som om någonting sådant som
förändring icke funnits på jorden. Och dock — då
klockorna började ringa, hade de att berätta om sorgliga
förändringar i allt; de berättade om sin egen ålder
och om min vackra Doras ungdom och om de många,
som aldrig blifvit gamla och som lefvat, älskat och
dött, under det att klockornas klang tonat genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
