Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LII. Jag är närvarande vid en explosion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
923
lustig sin ursprungliga gestalt, dels till följd af egna
förvillelser, dels på grund af den hopade tyngden
af en kedja af omständigheter ?»
»Vi lita fullkomligt på er, mr. Micawber», sade
jag, »och göra hvad ni finner för godt.»
»Mr. Copperfield», genmälde mr. Micawber, »ert
förtroende är i närvarande stund icke illa placeradt.
Jag skulle vilja anhålla om ett försprång på jämnt fem
minuter och ber sedan att få taga emot härvarande
sällskap, som bör fråga efter miss Wickfield, på
Wickfield & Heeps Kontor, där jag har anställning.»
Min tant och jag sågo på Traddles, som nickade
bifall.
»För det närvarande», anmärkte mr. Micawber,
»har jag ingenting mer att säga.»
Och därmed inneslöt han oss alla till min stora
förvåning i en gemensam bugning och försvann, stel
och främmande i sättet och ofantligt blek.
Traddles bara log och skakade på hufvudet —
på hvilket håret som vanligt stod i vädret — då jag
såg på honom för att få förklaring. Som en sista
resurs tog jag då upp klockan och började af
räkningen af de fem minuterna. Min tant, med sin
klocka i handen, gjorde detsamma. När tiden lupit
ut, bjöd Traddles henne armen, och alla följdes vi
åt till det gamla huset utan att säga ett ord på vägen.
Vi funno mr. Micawber vid sin pulpet i det till
kbntor använda lilla tomrummet på nedre botten,
där han var sysselsatt — eller låtsade vara det —
med att flitigt skrifva. Den stora kontorslinjalen hade
han instucken i västen, men den doldes icke bättre
än att en fot eller mera af detta verktyg stack fram
ur bröstet, som något slags nyuppfunnet krås.
Då det föreföll som om man väntat att jag skulle
tala, sade jag högt:
»Hur står det till med er, mr. Micawber?»
»Mr. Copperfield», sade mr. Micawber mycket
allvarsamt, »jag hoppas ni mår väl.»
»Är miss Wickfield hemma?» sade jag.
»Mr. Wickfield ligger till sängs, sir, i reumatisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
