Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LII. Jag är närvarande vid en explosion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
944
anmodade hela sällskapet att närvara vid det
uppbyggliga skådespelet.
»Den slöja, som länge skilt mrs. Micawber och mig
åt, är nu borta», sade mr. Micawber, »och mina barn
och deras lifs upphofsman kunna åter umgås på
förtrolig fot.»
Som vi alla voro mycket tacksamma mot honom
och mycket benägna att ådagalägga det, så vidt vår
upprörda sinnesstämning gjorde det möjligt,, tror jag
nog att vi alla följt med honom, om det icke varit
nödvändigt att Agnes återvändt till sin far, som ännu
icke kunde fördraga mer än hoppets första glimt,
och att någon annan stannat kvar för att vakta Uriah.
Traddles åtog sig detta senare uppdrag för att sedan
aflösas af mr. Dick; och mr. Dick, min tant och
jag följde mr. Micawber till hans hem. Då jag
skyndsamt tog afsked af den älskvärda unga flicka, som
jag var så mycken tack skyldig, och tänkte på det,,
hvarifrån hon kanske den morgonen blifvit
räddad, kände jag mig innerligt tacksam för de olyckor,
som i min barndom sammanfört mig med mr.
Micawber.
Hans hus låg ej långt borta, och som man från
gatan kom direkt in i hvardagsrummet, och han
störtade in med en för honom egendomlig häftighet,
funno vi oss utan vidare förberedelse i skötet af hans
familj. Under utropet: »Emma, mitt lifs fröjd!»
rusade mr. Micawber i mrs. Micawbers armar. Hon
å sin sida skrek till och slöt mr. Micawber i sin
famn. Miss Micawber, som satt och vyssjade den
i mr. Micawbers bref omnämnda omedvetna
främlingen, blef synbart rörd. Främlingen började sprattla.
Tvillingarna betygade sin glädje genom åtskilliga
besvärliga men oskyldiga demonstrationer. Master
Micawber, hvars lynne blifvit något surt till följd
af tidiga missräkningar och som fått en butter
uppsyn, gaf vika för sina bättre känslor och brast i
gråt.
»Emma!» sade mr. Micawber. »Molnet har vikit
från min själ. Det ömsesidiga förtroende, som så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
