- Project Runeberg -  David Copperfield /
951

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LIII. Ännu en återblick

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

153

»Min tomma stol I» Tyst sluter hon sig intill mig
en liten stund. »Och du saknar mig! verkligen, Doady ?»
frågar hon i det hon ser upp med ett strålande
leende. »Du saknar verkligen din tanklösa, dumma
lilla stackare till hustru ?»

»Mitt hjärta, hvilken annan pä jorden kunde jag
sakna så mycket?»

»Ö, min make! Det gör mig så gläd och tillika
så sorgsen!» Hon smyger sig än närmare intill mig
och slår sina båda armar om mig. Hon skrattar,
hon gråter och så blir hon alldeles stilla och
fullkomligt lycklig.

»Fullkomligt lycklig!» säger hon. »Men du skall
hälsa så linnerligt till Agnes och säga henne, att jag
mycket, mycket gärna vill träffa henne; och så har
jag ingenting mera att önska.»

»Annat än att bli frisk igen, Dora?»

»Ack, Doady! Ibland tror jag — men du vet
ju, att jag alltid varit en liten enfaldig toka — ibland
tror jag, att det blir jag aldrig.»

»Säg inte så, Dora! Du dyraste, tänk inte så I»

»Jag skall inte göra det, om jag kan låta bli^
Doady. Men jag är mycket lycklig, fastän min
älskade gosse känner sig så ensam med sitt
hustru-barns tomma stol framför sig!»

Det är natt, och jag är hos henne än. Agnes
har kommit, har varit hos oss en bel dag och en
afton. Hon, min tant och jag ha sedan morgonen
suttit tillsammans hos Dora. Vi ha inte talat
mycket, men Dora har känt sig nöjd och glad. Nu äro
vi ensamma.

Vet jag nu, att mitt hustrubarn snart lämnar mig?
De ha sagt mig det, och de ha sagt mig någonting,
som ej var nytt för min tanke, men jag är långt
ifrån säker på att jag lagt den sanningen på hjärtat.
Jag kan inte fullt fatta den. Många gånger i dag
har jag gått afsides för att gråta. Jag har tänkt på
honom som grät öfver skilsmässan mellan den
lefvande och den döda. Jag har erinrat mig hela denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0953.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free