Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LV. Storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
975
En afton kort innan fartyget skulle afgå, var jag
ensam med Peggotty och hennes bror. Samtalet rörde
sig kring Kam. Hon beskref hur hjärtligt han tagit
afsked af henne och hur manligt och stilla han
betett sig, framför allt den sista tiden, hvilken hon ansåg
den för honom mest pröfvande. Detta var ett ämne,
vid hvilket den goda varelsen aldrig tröttnade, och
vi voro lika intresserade af att höra de många vackra
drag hon, som varit så mycket med honom, hade att
anföra som hon af att berätta dem.
Min tant och jag höllo då på med att flytta
våra möbler från de båda boningshusen i Highgate.
Jag ämnade mig utomlands, hon ämnade vända åter
till sitt hus i Dover. För tillfället hade vi tagit några
rum vid Covent Garden. Då jag efter denna aftons
samtal begaf mig dit, tänkande på hvad som
tilldragit sig mellan Ham och mig då jag sist var i
Yarmouth, började jag vackla i min ursprungliga
föresats att lämna ett bref till Emily i hennes morbrors
hand, då jag sade honom farväl på fartyget, och
undrade, om det inte vore bättre att skrifva till henne
nu. Sedan hon mottagit mitt bref, skulle hon kanske
önska att sända sin olycklige beundrare några
afskedsord. Jag borde sätta henne i tillfälle att göra det.
Innan jag gick till hvila, satte jag mig därför
att skrifva till henne inne hos mig. Jag sade henne,
att jag träffat honom, och att han bedt mig säga
henne det som jag redan på vederbörligt ställe
antecknat på dessa blad. Jag upprepade det ordagrant.
Jag behöfde inte tillägga någonting, äfven om det
varit min rättighet. Den trohet och godhet, hvarom
hans ord vittnat, kunde icke förskönas genom någon
utsmyckning. Jag lämnade ut brefvet, med
tillsägelse att det skulle ombesörjas följande morgon, efter
att ha bifogat en rad till mr. Peggotty, som
anmodades att lämna fram det till henne. Och så gick
jag ioch lade mig i dagbräckningen.
Jag var då mera nedsatt till krafterna än jag
själf visste, och som jag inte somnade förrän solen
gått oipp, låg jag till långt fram på förmiddagen utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
