Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LV. Storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
981
för den häftiga stormen. I mina tankar och
erinringar hade uppstått en sådan förvirring, att jag
inte kunde hålla reda på tid och rum. Jag tror till
exempel, att ifall jag gått ut i staden, hade jag inte
blifvit förvånad om jag mött någon, som jag visste
nu måste vara i London. Mitt sinne låg i dessa
hänseenden under för en sällsam likgiltighet, men å
andra sidan var det lifligt upptaget af alla de
minnen platsen naturligtvis väckte, och dessa voro
synnerligen klara och tydliga.
I detta tillstånd skulle naturligtvis utan min vilja
kyparens sorgliga meddelanden angående kolfartygen
genast förbinda sig med min oro för Ham. Jag hyste
nog en viss farhåga för att han sjöledes skulle
återvända från Lowestoft och omkomma på vägen, och
denna fruktan blef så stark:, att jag beslöt att, innan
jag intog min middag, gå tillbaka till varfvet och
fråga båtbyggaren, om han ansåg det troligt att Ham
skulle komma tillbaka sjövägen. Om han gaf mig
minsta anledning att tro detta, skulle jag fara öfver
till Lowestoft och hindra det genom att taga honom
med mig.
I hast beställde jag min middag och gick1
tillbaka till varfvet. Det var inte för tidigt, ty
båtbyggaren stod med lyktan i handen och höll på att stänga
porten. Han rent af skrattade, då jag kom fram med
min fråga, och svarade, att det behöfde man inte*
vara rädd för. Ingen som hade sitt förnuft i behåll
Skulle ge sig ut i en storm lik denna, minst af alla
Ham Peggotty, som varit sjöman alltsedan han föddes.
Af detta hade jag haft en så pass stark känsla
på förhand, att jag riktigt blygts att framställa den1
fråga jag likväl känt mig manad att göra, och nu
vände jag tillbaka till värdshuset. Om en sådan storm
kunde tilltaga, tilltog denna. Tjutet och dånet,
smällandet i fönster och dörrar, dundret i skorstenarna,
det skenbara gungandet af själfva huset där jag var,
hafvets oerhörda uppror voro nu än förfärligare än på
förimiddagen. Och därtill hade nu mörkret sällat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
