Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVII. Emigranterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99 7
KAP. LVII.
Emigranterna.
Ännu ett återstod mig att göra innan jag kunde
öfverlämna mig åt den rörelse dessa händelser
framkallat. Jag måste dölja hvad som skett för dem,
som skulle utvandra, och se dem afresa i lycklig
okunnighet därom. Och det var ingen tid att förlora.
Samma afton tog jag mr. Micawber afsides och
gaf honom i uppdrag att söka hindra, att mr. Peggotty
fick vetskap om den sorgliga tilldragelsen. Han åtog
sig det mycket nitiskt och lofvade att undanhålla
honom alla tidningar, genom hvilka han annars kunnat
få kännedom om den.
»Skall den nå honom», sade mr. Micawber och
slog sig för sitt bröst, »måste den först gå genom
denna kropp!»
Jag måste här nämna, att mr. Micawber i sin
ifver att träna sig för ett nytt samhällsskick antagit
en djärf sjöröfvarmin, inte absolut laglös men käck
och modig och snabb till försvar. M]an kunde ha
tagit honom för en vildmarkens son, sedan länge van
att lefva i civilisationens utkanter och färdig att
återvända till sin barndoms öknar.
Bland åtskilligt annat, som han lagt sig till med,
var en hel dräkt af oljeduk och en halmhatt med låg
kulle, som var tjärad eller häckad utvändigt. I denna
grofva kostym och med en simpel matroskikare under
armen samt en småslug vana att kasta upp ögat mot
skyn och äpana efter oväder, föreföll han i sin sort
vida mera sjömansmässig än mr. Peggotty. Hela hans
familj var, om jag så får uttrycka mig, klar till
aktion. Mrs. Micawber var iförd den tätast åtsittande,
mest flärdfria af alla hattar, hårdt tillknuten under
hakan, och hon bar en schal, som omslöt henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
