Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVIII. Frånvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioi§
nad af någonting icke förverkligadt, som jag erfarit.
Men den kom för mig som en ny anledning till
själf-förebråelse och ånger, då jag blef lämnad så
nedslagen och så ensam i världen.
Om jag vid den tiden varit mycket tillsammans
med henne, skulle jag i min svaghet och
ödslighets-känsla ha röjt detta. Det var nog det jag innerst
fruktade, då jag först drefs att hålla mig borta från
England. Jag hade icke kunnat bära förlusten af
ens en ringa del af hennes systerliga tillgifvenhet, och
genom att förråda mina känslor skulle jag framkallat
ett mellan oss dittills okändt tvång.
Jag kunde inte glömma, att den känsla,
hvarmed hon nu betraktade mig, uppstått på grund af
mitt fria val och handlingssätt, inte glömma, att om
hon någonsin älskat mig med en kärlek af annat slag
— och ibland trodde jag, att det gifvits en tid, då
hon kunnat göra det — så hade jag själf kastat bort
den. Den fanns icke till — jag hade ju redan, då vi
båda voro barn, vant mig att tänka mig henne som
stående långt skild från mina växlande tycken. Min
lidelsefulla kärlek hade jag ägnat ett annat föremål,
och hvad jag möjligen kunnat göra, hade jag icke
gjort. Hvad Agnes nu var för mig, hade jag och
hennes egna ädla hjärta gjort henne till.
Under början af den förändring, som så småningom
kbm till genombrott hos mig, och då jag försökte
att bättre förstå mig själf och bli en bättre människa,
blickade jag nog genom en lång pröfvotid framåt till
en tidpunkt, då jag möjligen kunde hoppas att
öfver-korsa det förflutna och få den outsägliga lyckan att
gifta mig med henne. Men under tidens lopp
förbleknade denna svaga utsikt och försvann slutligen.
Om hon någonsin älskat mig, borde jag hålla henne
så mycket mera helig på grund af de förtroenden
jag gifvit henne, hennes kännedom om mitt
vankelmodiga hjärta, det offer hon måst ålägga sig för att
bli min vän och syster och den seger hon vunnit
öfver sig själf. Och om hon aldrig älskat mig, kunde
jag väl tro, att hon skulle göra det nu?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
