Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LIX. Återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i020
Den ståtlige gaf den andre tecken att draga sig
tillbaka och vände sig med mycket allvar till mig.
»Jag frågade», sade jag, »om inte denne mr.
Traddles börjat bli mycket bemärkt som jurist?»
»Jag har aldrig hört hans namn», svarade kyparen
med grötig, hes röst.
Jag kände mig helt förlägen å Traddles’ vägnar.
»Han är väl en ung man?» sade den ståtlige
kyparen och fäste strängt sina ögon på mig. »Hur
länge har han varit i Gray’s Inn?»
»Inte öfver tre år», sade jag.
Kyparen, som nog i fyrtio år hållit till i sin
kyrkvärdsbänk, kunde icke fortsätta ett så obetydligt ämne.
Han frågade, hvad jag behagade till middag.
Jag kände, att nu var jag i England igen och
var riktigt nedslagen för Traddles räkning. Han
tycktes hopplöst förlorad. Jag beställde helt
anspråkslöst litet fisk och en biffstek och stod framför elden
och grubblade öfver hans obetydlighet.
Då jag med blicken följde öfverkyparen, kunde
jag inte låta bli att tänka, att den trädgård, hvari
han utvecklat sig till en så egendomlig blomma, var
en svår plats att vinna tillväxt i. Den hade ett så
häfdvunnet, styfnackadt, vederhäftigt, högtidligt,
ålderdomligt utseende. Jag såg mig om i rummet,
hvars sandade golf nog varit sandadt precis på samma
sätt när öfverkyparen var en gosse — om han
någonsin varit det, hvilket föreföll osannolikt — och
på de glänsande borden, där jag skådade min afbild
i det glatta mahognyts glänsande djup, och på
lamporna, som voro så oklanderligt putsade och polerade,
och på de trefliga gröna gardinerna med deras blanka
mässingsstänger, som omslöto afplankningarna, och på
de två stora koleldarna, som brunrio så klart, och
på raderna af karaffiner, som tycktes svälla ut i
medvetande om de fat med gammalt dyrt portvin, som
funnos i källarna, och så väl England som lagen
föreföllo mig svåra att taga med storm. Jag gick
upp på mitt rum för att byta kläder, ty jag var
våt, och det gamla boaserade rummets väldiga om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
