Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LIX. Återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i02i
fång — jag minns att det låg öfver porthvalfvet till
Gray’s Inn — och den fyrstolpiga sängens tvärsäkra
ofantlighet och dragkistans orubbliga allvar tycktes
ena sig om att strängt rynka pannan åt Traddles’ och
hvarje annan sådan vågsam ungdoms utsikter. Jag
kom ner igen för att äta middag, och till och med
måltidens sakta och behagliga tempo, hela ställets
ordningsfulla tystnad — det var nämligen tomt på
gäster, ty ferierna fortgingo — vittnade vältaligt om
Traddles’ djärf het och hans ringa förhoppningar om
utkomst än på tjugu år.
Någonting likt detta hade jag icke sett sedan
jag reste hemifrån, och det krossade alla mina
förhoppningar för min vän. Öfverkyparen hade fått nog
af mig. Han kom icke mer i min närhet utan ägnade
sig helt åt en gammal herre i långa damasker, till
hvars behag ett kvartersmått särskildt portvin tycktes
af egen drift komma upp ur källaren, ty han beställde
det icke. Andre kyparen hviskade upplysningsvis till
mig, att denne gamle herre var en f. d. notarie, som
bodde vid torget och ägde en verklig guldgrufva,
som man antog, att han skulle testamentera till sin
städerskas dotter. Därjämte påstods det, att han hade
en hel silfverservis förvarad i ett skåp, anlupen och
fläckig till följd af att den aldrig begagnades, men att
ingen dödlig i hans ungkärls våning sett mer än en
enda gaffel och en sked. Nu gick det så långt, att
jag ansåg Traddles alldeles förlorad och hade klart
för mig, att för honom fanns det intet hopp.
Icke dess mindre angelägen att träffa den afhållne
gamle vännen förtärde jag min middag på ett sätt,
föga ägnadt att höja mig i öfverkyparens tanke, och
skyndade mig ut bakvägen. N:r 2 Holborn Court
var lätt funnet, och som en inskrift på dörrposten
underrättade mig om att Traddles bebodde några
rum i öfversta våningen, gick jag uppför trappan.
Sned och vind var den, svagt upplyst på afsatserna
medelst en trubbig oljeveke, som höll på att
för-smäkta i ett litet smutsigt glasfängelse.
Medan jag knogade mig uppför trappan, tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
