Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LX. Agnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1041
»Jag vet inte, att så är», sade min tant litet tvärt,
»Du får inte låta leda dig af mina misstankar. Dem
måste du hålla hemliga. Kanske äro de ganska
ogrundade. Jag liar inte rättighet att säga något.»
»Om så är», upprepade jag, »talar nog Agnes
om det för mig i sinom tid. En syster, åt hvilken jag
anförtrott så mycket, skall i sin tur inte tveka att
anförtro sig åt mig.»
Min tant tog sina ögon från mina, lika långsamt
som hon vändt dem till mig, och betäckte dem nu
med sin hand. Efter en liten stund lade hon sin andra
hand på min axel, och så sutto vi båda och blickade
tillbaka på det förflutna utan att säga ett ord mera
innan vi skildes åt för natten.
Tidigt följande morgon red jag öfver till
skådeplatsen för mitt gamla skollif. Jag kan just inte säga,
att jag ännu kände mig riktigt lycklig i hoppet att
vinna en seger öfver mig själf, icke ens i utsikten att
åter inom kort få skåda hennes ansikte.
Den välbekanta vägen var snart tillryggalagd, och
jag kbm in på de tysta gatorna, där hvar sten hade
något att förtälja från gossåren. Till fots begaf jag
mig till det gamla huset, men mitt hjärta var så
fullt, att jag inte kunde gå in. Jag var färdig att
vända om, och då jag i förbifarten tittade in genom det
låga fönstret till tornrummet, där först Uriah Heep,
sedan mr. Micawber plägat sitta, såg jag, att det
nu var förändradt till ett litet kabinett och ej längre
var kontor. Med afseende på renlighet och ordning
var däremot det kära gamla huset sig likt som då
jag först såg det. Jag bad den nya tjänstflickan, som
öppnade för mig, säga miss Wickfield, att en herre,
som hade hälsningar att framföra från en vän i
utlandet, anhöll att få tala med henne, och jag visades
uppför den högtidliga gamla trappan, varnad för de
steg jag så väl kände till, och in i den oförändrade
talongen. Böckerna, Agnes och jag läst tillsammans,
stodo på hyllorna, och pulpeten, där jag arbetat med
mina läxor, upptog fortfarande samma hörn af
bordet. Alla de små förändringar, som vidtagits, då
66. — Dickens, David Copperfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
