Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LX. Agnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1042
Uriah och hans mor bott i huset, voro utplånade.
Allt var som det varit under den lyckliga tiden.
Jag stod i ett af fönstren och blickade öfver den
gamla gatan på de motliggande husen, erinrande mig
hur jag betraktat dem regniga eftermiddagar då jag
först kommit dit, hur jag brukat göra upp historier om
människorna, som visade sig i fönstren och hur jag
med blicken följt dem uppför och nedför trapporna,
under det att kvinnor i smällande galoscher gingo
förbi på trottoaren, och det tråkiga regnet föll i sneda
linjer, flödade ut genom stuprännorna och sköljde
öfver gatan. Jag mindes äfven så lifligt den känsla,
hvarmed jag plägat betrakta landsstrykarne då de
dessa regniga aftnar kommit in i staden i skymningen
och linkät förbi, bärande sina bylten på käppen öfver
axeln, och nu som då tyckte jag mig känna doften af
fuktig jord, våta löf och lukttörne, ja, jag erfor till
och med hur det kändes, då vindilarna träffade mig
under min mödosamma vandring.
Öppnandet af den lilla dörren i panelen kbm mig
att rycka till och vända mig om. Hennes vackra,
fridfulla ögon mötte mina, då hon närmade sig mig. Hon
stannade och förde handen till bröstet, och jag slöt
henne i mina armar.
»Agnes, min älskade flicka! Jag kom öfver dig
för hastigt!»
»Nej, nej, Trotwood! Jag är så innerligt glad att
se dig!»
»Kära Agnes, det är jag som är lycklig att återse
dig!»
Jag slöt henne till mitt hjärta, och en stund voro
vi båda tysta. Sedan satte vi oss ned bredvid
hvarandra, och hennes änglaansikte var vändt mot mig,
strålande af det välkömstleende jag i åratal, vaken
och sofvande, drömt om.
Hon var så sann, hon var så vacker, hon var så
god — jag var henne så mycken tack skyldig, hon
var mig så kär, att jag icke fann ord för hvad jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
