Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXIII. Ett besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioi 75
KAP. LXIII.
Ett besök.
Hvad jag isatt mig fore att berätta är i det
närmaste afslutadt, men ännu en tilldragelse träder fram
för mitt minne, vid hvilken det ofta dröjer med
förtjusning och utan hvilken en tråd i den duk jag väft
skulle få en olöst knut.
Mitt rykte hade växt, min förmögenhet ökats,
min husliga lycka var fullkomlig och jag hade varit
gift i tio sälla år. Agnes och jag sutto en vårafton
framför spisen i vårt hus i London, och tre af våra
barn lekte i rummet, då man sade mig, att en
främling önskade tala med mig.
Han hade tillfrågats, om det gällde affärer och
svarat nej; han hade kommit hit för att få nöjet
träffa mig, och han hade rest en lång väg. Det var
en gammal man, sade min betjänt, och han såg ut
som en landtbrukare.
Som detta klingade hemlighetsfullt i barnens öron
och påminde om början till en mycket omtyckt saga,
som Agnes plägade berätta om en elak’ gammal fé,
som hatade alla människor och kom förklädd i en
stor kappa, framkallade det en viss uppståndelse. Den
ena af gossarna borrade ned hufvudet i sin mors knä
för att undgå all fara, och lilla Agnes —- vårt äldsta
barn — lämnade sin docka på en stol som
representant för henne själf och stack’ ut sitt guldlockiga
hufvud mellan fönstergardinerna för att se, hvad som nu
skulle inträffa.
»Bed honom stiga in hit», sade jag.
Snart visade sig en blomstrande gammal gråhårs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
