Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXIII. Ett besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1076
man, som stannade i den mörka dörröppningen innan
han kbm in. Lilla Agnes, dragen af hans utseende,
sprang fram för att leda in honom, och jag hade ännu
icke tydligt urskilt hans ansikte, då min hustru lifligt
reste sig upp och ropade med glad och rörd stämma,
att det var mr. Peggotty!
Det var verkligen mr. Peggotty, nu en gammal
man, men rödblommig, frisk och kraftig på
ålderdomen. Sedan vår första rörelse lagt sig och han
slagit sig ned framför elden med barnen på sina knän
och ansiktet belyst af det flammande skenet, föreföll
han mig så stark’ och duktig, ja, så vacker som någon
gammal man jag någonsin sett.
»Master Davy», sade han, och det gamla
namnet i den gamla tonen träffade så behagligt mitt öra !
»Master Davy, det är en glad stund för mig att se er
åter med er egen trogna hustru vid er sida.»
»En glad stund i sanning, gamle vän!» sade jag.
»Och så de här sötungarna», sade mr. Peggotty.
»Det är något att se, de här små blommorna! Ni var
inte stort större än den minsta af dem, när jag såg er
första gången! Em’ly var då inte större, hon, och’
vår stackars gosse var bara en gosse då.»
»Den gångna tiden har förändrat mig mer än
er», sade jag. »Men nu skola vi låta de här små
skälmarna gå till sängs, och som ni inte får sofva
i något annat hus i England än just i det här, så
säg mig, hvar jag får låta hämta ert resgods — jag
undrar just, om den gamla vidtberesta svarta påsen
finnes däribland! — och sedan skola vi vid ett glas
Yarmouthgrogg få höra hvad som tilldragit sig under
dessa tio år.»
»Är ni ensam?» frågade Agnes.
»Ja, madame, alldeles ensam», svarade han och
kysste henne på handen.
Vi satte honom emellan oss, ty vi visste inte
hur väl vi ville honom, och då jag började lyssna
till hans gamla välbekanta röst, var det nästan som
om han fortfarande fullföljt sin långa vandring,
sökande efter sin älskade systerdotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
