Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afbild. Beläte. Bild - Afbön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFBILD. BELÄTE. BILD. AFBÖN. 9
Guldsmedens arbete. — Några fruntimmer, hvilka
kommit tillsammans för att samtala öfver den heliga skrift,
läste en dag tredje kapitlet af profeten Malakias. Under
betraktandet af andra och tredje versen, fingo de lust att veta,
huru rensningen af ädla metaller tillgår, hvarför en af dem,
i afsikt att få reda på saken, begaf sig till en guldsmed.
Utan att omtala anledningen till sin vetgirighet, frågade hon,
huru man från silfret afskiljer alla orena beståndsdelar.
Sedan hon fått upplysningar härom, frågade hon vidare: »Sitter
ni ned, medan smältningen pågår?» — »Ja visst gör jag
det, alldenstund jag måste hafva ögonen oafvändt fästade på
ugnen; ty om silfret för länge utsättes för den starka hettan,
tager det skada.» På en gång uppgick för den frågande ett
ljus öfver den vackra och träffande bilden: »Han skall sitta
och smälta och rensa silfret», och öfver dess härliga
tillämpning på människans andliga lif. Sedan fruntimret sagt
farväl och redan lämnat rummet, ropade guldsmeden henne
tillbaka, emedan han mente sig hafva glömt det viktigaste,
nämligen att han ej vore säker, att rensningen lyckats,
förrän hans egen bild återspeglade sig i det klara silfret, ett
tillägg, hvilket, på samma gång det framställde den
sanningen, att helgelsens verk ej kan anses fullbordadt, förrän
Gud i sina barn skådar sin egen bild, gjorde betydelsen af
det anförda bibelstället ännu djupare och rikare. Ej heller
bör man öfverse en annan omständighet, den nämligen, att
silfret, så länge de orena ämnena ej äro frånskilda,
befinner sig i en beständig rörelse, hvilken först lägger sig sedan
afsöndringen försiggått.
Afbön. (Se äfven Försoning.)
Bibelställen: Es. 47: 3. Matt. 5: 23 ff. 1 Kor. 2: 5 ff. Kol. 3: 13.
Bibliska exempel: Saul (1 Sam. 24: 17 ff.); David (2 Sam. 24: 10); Paulus
(Apg. 23:’ 5).
Strötankar: Afbön är en hjärtlig önskan att försona den, som man förfördelat,
och uppriktigt bekänna sin skuld och lofva bättring. — Den gamla kristna
kyrkan fordrade af syndare, som icke skytt att åstadkomma offentlig
förargelse, att de också skulle göra offentlig afbön. Huru bittert det än må
kännas för kött och blod att göra en sådan afbön, så är den dock, såsom
den största själfförnekelse och själfförnedring tecknet på ett sant
botfär-digt och förkrossadt hjärta, välbehaglig för Gud och mycket hälsosam till
egen förbättring och andras väckelse. (Biichner.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
