Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afbön - Affalla. Affallna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 AFBÖN. AFFALLA. AFFALLNA.
En furstes afbon. — Sedan Fredrik den vise,
kurfurste af Sachsen, på sin dödsdag den 5 maj 1525 anammat
den heliga nattvarden, vände han sig till sina
omkringstå-ende rådgifvare och tjänare och sade: »Käre vänner, jag
beder eder, att I måtten för Guds skull förlåta mig, om jag
med ord eller gärning förtörnat någon ibland eder, och jag
beder äfven andra personer, att de måtte för Guds skull
förlåta mig allt; ty vi furstar förorsaka de stackars
människorna allehanda besvär, och det duger icke.» Strax
härefter afsomnade lian lugnt och fridfullt.
Ett barns afbön. — Herr X. i Y. hade många barn
och han bad mycket och ofta om deras omvändelse och var
äfven viss på, att Gud skulle frälsa och göra dem saliga.
Huru stor blef icke fadrens glädje, då en af sönerna en dag
kom till honom med tårar i ögonen, bekände och ångrade
sina många fel, hvarmed han bedröfvat föräldrarna och
gjorde en hjärtlig afbön. Det faller af sig själf, att fadren
med glädje beviljade sonen hans bön.
Affalla. Affallna.
Bibelställen: Es. 1: 2. Hes. 33: 18. Ebr. 6: 6. U. 2: 10.
Bibliska exempel: Israel (5 Mos. 32: 5. Es. 1: 2); Hymeneus och
Alexander (1 Tim. 1: 20); Demas (2 Tim. 4: 10).
Strötankar: Att affalla betyder i den h. skrift a) att afvika frän Gud och hans
ord och b) att vända sig från den en gäng kända sanningen till en irrig
och falsk lära. Ordet betyder ock att affalla från människor, då man
gör uppror emot öfverheten eller lössliter sig från den bestående
ordningen, såsom edoméerna från Juda (2 Kon.-b. 8: 22). — Hvad mig
beträffar, sä har jag ingen rätt att kasta en enda sten på den sämste bland
de affallna; ty om jag också icke har vandrat på den affallnes vägar, ej
heller handlat som han, så skulle jag dock säkerligen råkat in på samma
afväg, om Guds barmhärtighet icke bevarat mig. (John Newton■) —
Lären eder att i all synnerhet umgås vänligt med de trogna, och om de
skulle falla, så ansen dem icke såsom fiender utan liämten dem tillbaka
såsom sårade kamrater, på det alla må blifva saliga. (PolyJcarpus.)
Affall och straff. — I en familj bortryckte döden fyra
förhoppningsfulla barn, det ena strax efter det andra. Detta
tunga slag af Guds hand uppväckte husfadren och
husmodren ur deras andliga säkerhets sömn. De bekände sina
synder, sökte och funno nåd. Men hustrun började åter
vandra på syndens väg och vände Herren Jesus ryggen. Man-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
