Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blygsamhet - Bordsbön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
BLYGSAMHET. BORDSBÖN.
Sällsynt anspråkslöshet. — Vid en folksamling i
Sparta (Grekland), då man skulle välja in tre hundra
medlemmar i statens styrelse, föll en viss Pædaretus igenom,
fastän han såsom en af de anseddaste och förtjänstfullaste
medborgarna kunde hafva största anspråket på denna ära.
Utan ett spår af förstämning gick han vid godt och gladt mod
därifrån. Eforerna, innehafvarna af statens högsta värdighet
hvilka högeligen förundrade sig öfver hans jämnmod,
kallade honom tillbaka för att fråga honom om orsaken till
hans glada lugn. Då svarade han: »Jag önskar min
fädernestad lycka och gläder mig öfver, att den äger tre hundra
borgare, som äro bättre än jag!»
Bordsbön. (Se äfven Familj.)
Bibelställen: 5 Mos. 8: 10. Matth. 14: 19; 15: 36. Mark. 8: 6, 7. Luk.
24: 30. Joh. 6: 11.
Strötankar: Det ar någonting stort att hafva Guds ord oeh en bit bröd. —
Ingen har allt, oeh ingen har intet. — Den som sätter sig till bords utan
bön går därifrån utan Guds välsignelse. — En rabbin säger: den
människa, som njuter någon välgärning i denna världen utan tacksägelser, stjäl
ifrån Gud. — Vi skola tacka Gud, ej blott för hans välgärningar mot oss
själfva, utan ock för hans godhet emot andra människor. (Luther.)
För hvarje själ, som än ur jordens dimma
Mot höjden ser i sorgens skymningstimma,
För en och hvar, som vandrar än framåt
I himlatankar på en jordisk stråt,
Det finns en stilla by, en vänlig hamn,
Ett Emaus, som sträcker huldt sin famn.
Där sitter Mästarn än i aftonglöden
Till bords i stilla krets och bryter bröden,
Och huldt förklaras lifvets dunkla öden.
(C. D. af Wirsén.)
Om bordsbönen. — Några ha gjort en
sammanställning af de olika bruk och seder, som råda hos olika
folkslag, före och efter måltiderna. Man finner häraf, att äfven
hedningen har inom sig en känsla, som förpliktar honom att
i någon form under tack och åkallan tänka på gifvaren.
Negrerna i Afrika förtära sålunda aldrig något, utan att förut
hafva offrat en del däraf åt sina gudar, hvilka de på så
sätt bevisa sin tacksamhet. Indianerna i Nordamerika och
en del ryska polarfolk kasta en del af måltiden i elden för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
