Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bordsbön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BORDSBÖN.
79
att sålunda nedkalla gudarnas välsignelse öfver det, som de
ämna förtära. Kineserna förtära ingenting, förrän det varit
nedsatt på familjealtaret, där de äfven tillbedja sin gud,
innan maten borttages. JBraminerna i Indien beröra före
måltiden sin panna med ett stycke kol, hvarunder de med
hög röst åkalla sin gud. De gamle romarna och grekerna
försummade aldrig att före måltiderna bringa ett dryckoffer
åt sina gudar, på samma gång de äfven bådo en bordsbön.
Hedningarna på Sandwichsöarna uppstämma före måltiden en
lofsång. Nubierna läsa såväl före som efter maten en
bordsbön. Invånarna på ön Madagaskar böja alltid sina
hufvuden, när de stiga upp från bordet, och »hälsa sina andar».
Lapparna slå ihop sina händer och framsäga en kort
tacksägelse. Muhamedanerna sätta sig aldrig till bords utan att
säga: »I den nådige och barmhärtige Gudens namn!» Bet
gamla Israel förrättade alltid bordsbön. Guds folk glömde
aldrig att allt, hvad den njöt, kom ur Guds hand, och att
det hade fått befallning af Herren att tacka honom för hans
gåfvor. — Huru handla väl vi kristna, som hafva vår
frälsares föredöme att följa? Han såg ju alltid upp mot
himmelen och tackade, i det han bröt det dagliga brödet. Många
bland samtidens »upplysta» människor anse det för
gammalmodigt att nu tacka skaparen för hans gåfvor, hvadan de
lik oskäliga djur gå till och från maten utan en tanke på
en allgod Gud.
Den dagliga bordsbönen. — I ett förnämt hus läste
man aldrig till maten, och då kyrkoherden i församlingen
en gång var där som middagsgäst, bad han värdfolket, att
de icke blott denna gången utan allt framgent skulle
välsigna maten. Denna begäran åstadkom förlägenhet och en
lång tystnad, hvilken husfadren slutligen bröt med den
anmärkningen, att en bön, som man dagligen upprepade för
hvarje måltid, till slut skulle förlora allt innehåll och
därför blifva betydelselös. Men den sjuåriga sondottern kysste
hans hand och sade: »Käre farfar, jag får ju hvarje
morgon komma till dig och säga: »god morgon farfar!» och om
aftnarna: »god natt farfar!» Härvid upppstod en djup
tystnad, hvilken kyrkoherden, i det han med innerlig fröjd
blickade upp till flickan, afbröt med att upprepa tredje versen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
