Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dom. Domare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
DOM. DOMARE.
Hvad skola vi då svara inför Guds ansikte på domens dag?»
— De lämnade den heliga lunden utan att förrätta några
ceremonier, gingo till missionären och ropade upp honom
från sin bädd, på det de måtte blifva undervisade af honom
i den kristliga sanningen.
Den allvarsamma frågan på sista dagen. —En ung
man från Sandwichsöarna var en gång i Amerika i sällskap
med en gudlös domare, hvilken genom svåra frågor sökte
sätta honom i förlägenhet. Slutligen sade främlingen: »Jag
är en stackars omvänd hedning. Det förundrar mig icke,
att ni gör er lustig öfver mitt uttal af engelska språket.
Men en gång skall en ännu större sammankomst än den här
äga rum, och vi skola alla deltaga i den. En och samma
fråga skall då ställas till oss alla, nämligen: ’Älskar du
Herren Jesus Kristus?’ Då vet jag, min herre, att jag skall
kunna svara mitt ’ja’. Men hvad skall ni då svara?» —
Alla närvarande iakttogo en högtidlig stillhet. — Efter
sammankomstens slut följde öbons fråga: »Hvad skall ni då
svara?» domaren till hans hem och lämnade honom icke förr,
än han funnit Herren Jesus som sin frälsare.
Den yttersta dagen. — En hednisk konung af
Bulgarien, Bogorus, uppsökte en målare, för att denne skulle måla
en tafla så förskräcklig, att hvar och en, som såg på henne,
skulle darra af fruktan. Konstnären målade den yttersta
domen åt honom. När Bogorus såg taflan och fick veta hvad
den föreställde, vardt han, som hittills varit en trotsig, grym
krigare, så förskräckt, att han själf började att darra af fruktan,
begärde dopet och omvände sig.
Dömen icke hvarandra! — Då sonen till den
framstående språkforskaren Isak Casanbonus, som var katolik, skulle
upptagas i kapucinerorden, begärde han före löftets
afläggande sin faders välsignelse. Casanbonus gaf honom
densamma af allt sitt hjärta och sade därvid: »Jag fördömer
icke dig, min son, fördöm icke heller du mig. Yi måste båda
uppenbaras för Kristi domstol».
Guds dom. — För åtskilliga år sedan stal en lättjefull
och gudlös människa ett par stöflar från sin egen broder.
Tjufven upptäcktes, men den bestulne brodern ville icke
öfverlämna tjufven åt lagens hand, utan gaf honom i stället själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
