Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flit. Verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLIT. VERKSAMHET.
147
ting med egna flitiga händer, såg man honom aldrig fjäska
eller hafva brådtom, och om någon behöfde hans biträde,
var han genast beredd att lämna det. Men likväl hade han
först af alla sin gröda inbärgad, sin åker plöjd och sin säd
uttröskad, och detta fastän hans åkrar jämförelsevis
afkas-tade mer än grannarnas. Välståndet uti denne mans hus
var synbart, utan att man varsnade den ringaste lyx. Han
gjorde aldrig några braskande kalaser, hvarför ban ansågs
som snål. Sporde man åter i de fattigas kojor, så fick man
höra välsignelser öfver den hjälp, han lämnade i tysthet.
— Denne man hade tvenne barn, en son och en dotter. De
blefvo en dag oförmodadt inkallade till sin far. De funno
honom döende, sittande i sin länstol. Han hade fått ett
slaganfall och var synbart nära sitt slut. Fadren talade:
»Jag känner, att mitt slut nalkas, men jag fruktar icke för
döden. Jag har fullbordat mitt dagsarbete. Och min själ
har funnit ’klippan’. Jag vill här lämna er edert arf. Det
finnes i dessa tvenne askar, hvilka innehålla allt, hvad jag
har att lämna eder. Det är icke så litet, om det användes
rätt. Du, min son, är äldst och får välja. Vill du hafva
den röda eller den svarta asken?» — »Jag kan icke välja,
gif mig hvilken du vill.» — »Nej», sade fadern, »du måste
välja, eller också draga lott med din syster. Innehållet är
godt i båda askarna, jag har fått det ena genom det andra.»
Man drog så lott, och sonen erhöll härvid den röda asken.
Fadern hann sedan blott säga: »Kära barn, må Gud
välsigna eder båda!» Därpå böjde han sig tillbaka i stolen
och var död. — Efter de sorgliga begrafningsbestyrens slut,
togo barnen sina ärfda askar och begåfvo sig ut i stora
vida världen. Men innan de skildes, ville de tillsammans
öppna sina askar. Men hvem målar broderns förvåning, då
han i den öppnade asken såg tio de största och skönaste
diamanter gnistra emot sig. Af förtjusning uppgaf han ett rop,
ty ehuru han icke fullt insåg deras värde, så förstod han
dock att hvardera af de äkta stenarna måste vara en hel
skatt. »Nu slipper jag att tjäna!» ropade han. »Nu är jag
rik! Hvem skulle hafva trott att en sådan dyrbarhet låg
förvarad i den lilla asken?» — Syskonen skyndade nu att
äfven öppna den andra. Det lät sig icke så lätt göra, och
i ifvern, enär brodern föreställde sig, att äfven systerns ask
skulle innehålla lika stor rikedom, bröt han sönder locket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
