- Project Runeberg -  De bibliska hufvudbegreppen /
168

(1909) [MARC] Author: Hans Nilson With: Carl Norrby, August Rodemeyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Får. Herde. Lamm - Förbanna. Svärja. Svärjare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168 FÅR. HERDE. LAMM. FÖRBANNA. SVÄRJA. SVÄRJARE.

»Mina får höra min röst.» — En man i Indien
anklagades för att hafva stulit några får. Han fördes inför
domstolen, och den uppgifne ägaren till fåren var äfven
närvarande. Båda sökte bevisa sin rättighet till fåren, och
vittnen uppträdde till förmån för så väl den ene som den andre.
Domaren kände det svårt nog att fälla en rätt dom.
Slutligen fann han dock en utväg, som hjälpte honom ur denna
förlägenhet. Han befallde nämligen, att de omtvistade fåren
skulle föras fram på gården, och att den man, som sade sig
hafva förlorat dem, skulle gå ut och kalla på dem, under
det den andre förblef inne i huset. Så skedde, men fåren
tycktes icke det minsta akta på alla ägarens försök att locka
dem till sig. Det visade sig tydligt, att de icke kände »den
främmandes röst». Därpå befallde domaren, att den
förmente tjufven skulle göra samma försök, och se, i ett
ögonblick skyndade fåren fram till honom, slickande hans
händer och sökte på allt sätt uttrycka den glädje de erforo vid
detta möte. De stackars djuren hade själfva afgjort saken,
och den vise domaren stadfäste deras utslag. Hvilken skön
bekräftelse på Herren Jesu ord om den gode Herden: »Sina
egna får kallar han vid nam och leder dem ut. Och de
följa honom efter, ty de känna hans röst. Men den
främmande följa de icke, utan fly ifrån honom, ty de känna icke
deras röst, som främmande äro» (Joh. 10: 3—5).

Förbanna. Svärja. Svärjare. (Se äfven Ed.)

Bibelställen: 2 Mos. 20: 7. Ps. 109: 28; 10: 7. Matth. 5: 34, 37. Kom.
3: 14. Gal. 3: 10. Ebr. 6: 8.

Bibliska exempel: Förbannelsen har uttalats öfver ormen, människorna och
jorden (1 Mos. 3: 14); öfver Kain och hans efterkommande (1 Mos. 4:11);
öfver den, som åter vill uppbygga .Teriko (Jos. 6: 26); Bileam skulle
förbanna Israel (4 Mos. 22: 11, 17); fikonträdet (Matth. 21: 19). Förbannat
sig själf och svurit har Petrus (Matth. 26: 74).

Strötankar: Förbanna är att önska ondt öfver sig själf eller andra. — Gud
förbannar, när ban förkunnar och verkställer sina domar i tiden eller
evigheten. — Endast lumpna personer supa, endast gudlösa svärja, och om du
gör detta, så är du hvarken en hyfsad person eller en kristen. Ingen
hyfsad människa svär, oeh du är icke någon och blir i ditt lif aldrig någon
sådan, ifall du icke slutar upp med att svärja. — Järnbanorna hafva sof-,
boskaps- oeh resgodsvagnar, vagnar för rökare och icke rökare, damkupéer
o. s. v. *Man skulle också önska hafva vagnar för svärjare och fyllbultar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dbhb/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free