- Project Runeberg -  De bibliska hufvudbegreppen /
169

(1909) [MARC] Author: Hans Nilson With: Carl Norrby, August Rodemeyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förbanna. Svärja. Svärjare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

169 FÖRBANNA. SVÄRJA. SVÄRJ ARE.



på det dessa icke måtte med sina synder förolämpa och bedröfva andra.
— När djäfvulen vill förföra en god människa, sätter han något lockbete
på kroken, på det hon må nappa på den. Men till svärjaren hänger han
ut den nakna kroken och ropar: »Se här, narr, sluka den här!» Och
svärjaren är ocksl en så stor narr, att han gör det. (Jones.)

Signallyktan. — Den lilla Maria, hvars fader var
kapten på ett stort skepp, gjorde ofta sjöresor med honom. En
dag satt hon på en massa kabeltåg och såg på, huru den
gamle matrosen Jim rengjorde signallyktorna. — »Hvad gör
ni där?» frågade Maria.— »Jag rengör signallyktorna»,
svarade Jim, »för att varna andra fartyg, att de icke komma
oss så nära och vi dem, att sammanstötning kan ske.
Därför hänga vi upp dessa lyktor.» — Under detta samtal
fattade vinden någon af Jims tillhörigheter och bortförde
den-semma. Den gamla matrosen böx-jade då att svärja på det
värsta sätt. Maria lämnade då hastigt sin plats och
skyndade ner i sin hytt, från hvilken hon snart återvände med.
ett papper, hvilket hon öfverlämnade till Jim, som läste de
med stora bokstäfver tryckta orden: »Du skall icke
missbruka Herrens, din Guds namn, ty Herren skall icke låta
honom blifva ostraffad, som hans namn missbrukar.» —
Matrosen såg upp på den lilla flickan och frågade: »Maria,
hvad betyder det här?» — »Det är en signallykta», sade
Maria. »Jag såg, att ett skepp som hade ondt i sinnet rände
emot er, och då ni icke hängt ut er signallykta, tänkte jag
att ni glömt den!» Den gamle mannen böjde sitt hufvud,
grät som ett barn och sade slutligen: »Ni har rätt, Maria,
Min moder lärde mig, när jag var vid er ålder alla buden,
men jag har glömt bort dem. Men för framtiden vill jag
hänga ut min signallykta, så att jag icke genom skeppet
’förbannelse’, som ni kallar det, må gå till botten.» — Jim
har nu en stor bibel, en skänk af den lilla Maria. På
pärmen står tryckt med stora bokstäfver: »Signallykta för
själen på resan till det himmelska hemmet.»

Hvad han kunde och icke kunde. — En gosse, som
var mycket liten för sin ålder, var anställd som springpojke
i en hufvudstadsaffär. Biträdena retade honom ofta,
emedan han var så liten. En dag sade en af dem: »Af dig blir
det bestämdt aldrig någonting ordentligt. Du är mycket för
liten och kan ingenting uträtta.» Gossen svarade: »Jag är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dbhb/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free