Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julhögtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
JULHÖGTID.
ländska om den 25 december. Man bibehöll icke desto mindre
den 6 januari såsom helgdag under namnet Epifania
(uppenbarelsehögtid) och Teofania (Guds uppenbarelse.) Namnet
jul, som i vårt fädernesland brukas för Kristi födelsefest,
har sitt ursprung från den högtid, som under namnet »jol»
firades af våra hedniska förfäder vid samma tid på året,
en högtid till Tors ära, denne Tor, hos hvilken så många
märkvärdiga drag påträffas, hvilka påminna om Kristus,
särdeles uti den ständiga striden mot det ondas makt, hvilken
personifierades uti Loke. — Våra förfäder räknade årets
omgång ifrån den längsta natten, som infaller vid jultiden.
De kallade denna natt »modernatten» och ansågo hela
solstånds- eller solvändningstiden för en högtid. En mängd
hedniska folk firade samma tid såsom festtid. Solens
stigande på himlen är också i själfva verket en så märkvärdig
tilldragelse i naturen, att den icke gärna utan festligheter
kunde förbigås af de folk, för hvilka naturen var det högsta,
de kände.
Julklappen. — En julafton satt ett gammalt
gudfruktigt äkta folk i sin tarfliga koja, men som de voro mycket
fattiga, kunde de icke såsom många andra fröjda sig åt mat
och dryck till den förestående högtiden. För att ändå icke
vara utan all julfröjd sade mannen till sin hustru: »Tag hit
psalmboken, på det vi med sång och lof må fira den
till-stundande julen, det lilla Jesusbarnet skall ju denna natt
på nytt födas äfven i våra hjärtan?» Sedan hustrun
hämtat psalmboken, uppstämde de tillsammans den gamla härliga
julpsalmen: »Gläd dig, du heliga kristenhet, bekänn, besjung
din salighet» etc. — »Jag sjunger väl om glädje», sade
hustrun gråtande, »men jag måste dock vid tanken på min
arme, förlorade son utgjuta bittra tårar. Att vi fattiga,
gamla stackare sitta här utan ved att elda med och utan
någon julmat, däröfver sörjer jag icke; men att vi hafva
ett barn, hvilket, skildt från Gud och hans nåd, utan
frälsare vandrar omkring i världen, däröfver sörjer jag. I
afton för tro år sedan blef han af mörkrets makter lockad att
lämna oss för att ohejdadt kasta sig i världsvimlet.» — »Var
vid godt mod!» uppmuntrade henne den gamle fadern.
»Herren har öfverallt sina goda änglar. Han församlar i sin
famn de vilsefarande och afhjälper all jämmer och skada,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
