Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
KÄKLEK 1 ALLMÄNHET.
Kärlek i gärning och sanning. — En fransk präst
Vinzenzius de Paula, bekant för sin fromhet och uppoffrande
kärlek, kom en gång till Marseille, där han såg, huru
fångarna fördes ombord på skeppen för att sammansmidas med
hvarandra och därefter tvingas till hårdt arbete. Ibland
förbrytarna, som voro sammanlänkade, väckte isynnerhet en
ung man om 26 år hans uppmärksamhet. Hans anletsdrag
voro vänligare än de andras, och när man talade till
honom, kommo tårarna honom i ögonen. »Min vän», sade
Vinzenzius, »du är säkert i stort behof af hjälp; tyvärr har jag
blott litet själf och kan därför icke tillbjuda dig mycket,
men med det jag har, står jag dig till tjänst.» — »Hjärtligt
tack, gode herre», svarade den olycklige, »jag beder icke
om pänningar, jag har nog för detta usla lifvet, ack en
stackars galérslaf behöfver ju blott det oumbärligaste; men
min arma hustru och mina barn! — —» Vinzenzius blef
rörd till medlidande och uppmanade mannen att vara
öppenhjärtig emot honom. Denne berättade nu följande: »Jag är
son till en arrendator, som af faderlig kärlek och huldhet
förmanade mig till allt godt, men falska vänner förförde
mig till olydnad och allt ondt. En gång gick jag med dessa
på jakt. Vi ströfvade omkring på främmande mark.
Skogvaktaren träffade oss, det kom till slagsmål, och vi handlade
så illa med våra motståndare, att en af dem var nära
döden. Jag blef fasttagen och dömd att i sex år tjäna på
galér-skepp. Fyra af dessa äro nu tilländalupna. Min gode fader
är död af bekymmer och sorg för min skull, och för icke
länge sedan fick jag underrättelse om, att min hustru och
mina tre barn äro nästan förgångna af grämelse och sorg.»
Smärtan öfverväldigade den olycklige allt mer, han utropade
åtskilliga gånger: »O, min kära hustru och mina stackars
barn!» Då Vinzenzius hade talat något mera med honom
och var öfvertygad, att lian hade ångrat sina felsteg, fattade
lian genast ett ädelt beslut. »Säg mig», sade han till
honom, »om någon blefve hågad att taga dina kedjor och göra
ditt arbete för dig, ville du då gärna emottaga din frihet;
och ville du då i framtiden förhålla dig väl?» Ack ja, det
ville jag visst, gode herre, med hvar finns väl den, som vill
underkasta sig en sådan skam och ett sådant elände?
Prästen lät honom icke tala ut, men gick till kaptenen på
skeppet och erbjöd sig att träda i förbrytarens ställe. Den för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
