Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEK I ALLMÄNHET.
351
vånade kaptenen gjorde åtskilliga invändningar och
föreställningar, men den ädelmodige Vinzenzius svarade: »Jag
vet af erfarenhet hvad arbete, skam och elände har att
betyda. Den unge mannen har hustru och barn; jag däremot
är allena och för närvarande utan ämbete; jag kan och vill
i min frälsares namn träda i hans ställe.» Den ångerfulle
förbrytaren blef frigifven och V. blef fastsmidd i hans ställe.
Den fromme prästen begagnade med stor trohet dessa två
år äfven till att arbeta i sin Herres tjänst, i det han
förmanade alla slafvarna på skeppet till att sörja för sina själars
frälsning, och han föregick dem med godt exempel. Han
visade kristligt tålamod och lydnad, kärlek och välvilja
under allt hvad som vederfors honom. Hans uppoffrande
kärlek bar också riklig frukt, både för honom själf och för
hans medfångar.
Kärlek öfvervinner alla. — Fru R., känd i vårt land
som en mycket människovänlig dam, hade inrättat ett hem
för sjuka barn. Här mottog hon bland andra ett barn, som
var mycket ondsint och så obändigt, att det slog omkring
sig, ref och bets, hvadan dess kärleksfulla sköterska hade
alla möjliga svårigheter med dess uppfostran. Men en gång
då hon hade flickan i sitt knä, kändes det henne åter tungt
om hjärtat, att detta barn skulle vara så oemottagligt för
alla goda intryck och så svårt att leda och älska. Fru R.
suckade till Gud: »Ack hjälp mig att älska denna eländiga
varelse!» — Det var en mycket varm augustidag. Både
baimet och husmodern inslumrade. Då förekom det henne,
där hon satt i halfslummer, som om hon såge sig själf i det
arma barnets gestalt ligga i Guds armar, och Gud log
vänligt emot henne. Hon vaknade djupt rörd. »Om den helige
Guden, himmelens och jordens herre så älskar mig arma
synderska, skulle då icke jag älska denna olyckliga,
vanlottade flicka, som behöfver mig så väl?» sade hon, böjde sig
ned och kysste det sofvande barnet. Detta slog upp
ögonen och log för första gången efter flera månaders vistelse
i anstalten med ett uttryck af tacksamhet. All motvilja var
nu borta hos fru R., och genom kärlek lät barnet från denna
stund villigt leda sig.
Betala din kärleksskuld! — Pastor Pearse, en för
Guds rike varmt nitälskande predikant och skriftställare, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
