Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lida. Bedröfvelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKRATTA. LIDA. BEDRÖFVELSE.
375
hade de skönaste rosorna i sin trädgård. Han svarade:
»Emedan jag älskar dem så mycket.» Och likväl var det en
känd sak, att ingen trädgårdsmästare i hela nejden använde
den skarpa knifven och saxen på sina rosor så hårdt som
denne. — Herren handlar på samma sätt med sina barn.
Dem han älskar, agar han äfven. — Hvarför?
Ljufliga kuddar för den lidande. — Paxton Hood
berättar följande: »Då jag en dag besökte min vän Benjamin
Parsons på hans dödsbädd, sade jag: ’Hur står det till i
dag?’ — ’Mitt hufvud’, svarade han, ’hvilar mycket ljufligt
på tre kuddar — oändlig kraft, oändlig kärlek och oändlig
vishet.’ — Någon tid efteråt predikade jag i Brighton och
omtalade då detta. Icke lång tid därefter kallades jag på
sjukbesök till en fattig, men helt ung kvinna, som
synbarligen var döende. — ’Jag kände, att jag måste se er, innan
jag dör’, sade hon. ’Jag hörde er predika, när ni talade om
Benjamin Parsons och hans tre kuddar. Jag har i mina
dagar haft svåra lidanden, och då jag för några dagar sedan
skulle undergå en svår operation, lutade jag mitt hufvud
mot några tagelkuddar; men de togos undan, när läkaren
kom med knifven. ’Får jag icke behålla dem?’ frågade jag.
— ’Nej, min vän’, svarade läkaren, ’vi måste taga bort dem.’
— ’Men’, sade jag, ’ni kan inte taga ifrån mig Benjamin
Parsons tre kuddar: jag kan luta mitt hufvud mot den
oändliga kraften, den oändliga kärleken och den oändliga
visheten.’»
En ung men tålig korsdragare. — Karl B. insjuknade
i sitt tolfte år och led svåra plågor. Någon frågade honom
härunder, antingen han hellre ville lida dessa plågor under
hela sitt lif eller förneka Kristus, ifall han icke skulle kunna
på annat sätt befrias från dem. »Ack», svarade han, »jag
är ett barn och vet icke hvad jag skall svara, ty mina
plågor äro verkligen ofantligt svåra; men jag vill dock hellre
tåligt lida och dö i förening med Kristus.»
En moders lidanden. — Flera kvinnor voro
tillsamman och berättade härvid för hvarandra sina lidanden. Den
ena efter den andra skildrade sina hjärtekval. Blott en af
dem, en blek kvinna med ett bekymradt ansikte, iakttog
tystnad. Men då de öfriga voro enträgna, att äfven hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
