Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lof. Lofsång. Pris - Lugn. Hvila. Ro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
LJUS. LOF. LOFSÅNG. PIUS.
min själ!» — Emellertid ville man icke föra honom till
bålet med ett friskt benbrott. Man lät honom därför
återvända till fängelset för att där läkas. Månne ban var
tacksam äfven för detta? Hör: Några dagar härefter dog hans
drottning, den blodiga Maria. En protestantisk konung
besteg tronen, och då Gilpin åter kunde stiga på sitt ben, voro
alla kättarbål släckta. Han hade sålunda orsak att tacka
och lofva Herren för sitt afbrutna ben, ty han fick nu
friheten och därmed nya tillfällen att för sina medmänniskor
kungöra Herrans makt och nåd.
Kristus tillkommer allt pris. — När någon prisade
Karl den store för de många väldiga gärningar, han gjort,
så afbröt konungen alltid smickrarens ordström med detta
språk: »Kristus regerar, Kristus segrar, Kristus triumferar.»
Ett Öppet lof. — Att sjunga Jehovas lof inför gudarna
var godt för Davids själ. Det är farligt att försöka att blott
i hemlighet vara trogen mot Gud, det vill så lätt urarta till
feghet. En omvänd soldat försökte först att bedja i sängen
eller i något undangömdt hörn, men han fann att det gick
icke. Han måste knäböja i kasernrummet iniör kamraternas
ögon och blottställa sig för deras anmärkningar; ty
dessförinnan kände han ingen frid i sin själ. Det är
nödvändigt för vår andliga hälsa, att vi öppet träda på Herrens sida.
(Spurgeon.)
Påfågeln. - En högfärdig påfågel sade en gång till
en tupp: »Alla betrakta mig med beundran, men hvar och
en har alltid något att klandra hos mig. Den ene klandrar
min röst, en annan mina fötter i stället för att njuta af min
vackra stjärt, när jag utbreder honom i all hans glans i
solskenet. Huru kan man vara så förmäten och orättvis i sin
dom? Man borde med tacksamhet glädja sig öfver det sköna?»
— »Min kära påfågel», föll honom tuppen i talet, »man skulle
nog öfverse med din röst och dina fötter; men du vill
berömmas och till hvarje pris behaga alla, och just därför,
min vän, misshagar du alla.»
Lugn. Hvila. Ro. (Se äfven Frid.)
Bibelställen: Job. 3: 26. Pred. 4: 6. Jer. 6: 16. Matth. 11: 29; 12: 43.
Mark. 6: 31. Ebr. 4: 1, 3, 5, 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
