Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lugn. Hvila. Ro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUG.V. HVILA. RO.
389
Bibliska exempel: David (2 Sam. 7: 1); Salomo (1 Kon. 5: 4); Jesus och
hans Inijungar (Mark. 6: 31); Mose under 40 år vid berget Horeb;
Johannes Döparcn i öknen, innan han framträdde för att predika och
döpa; Paulus höll sig stilla i Arabien under 3 år efter sin omvändelse.
Liknelser: Lugn och hvila äro lika nödvändiga för själen, som sömnen för
kroppen. — Kompassen blir icke stilla, förrän nålen pekar mot
nordpolen. Människan finner icke lugn i sin själ, förrän hon med sitt hjärta
vändt sig till Jesus. — Naturen hvilar under det hvita snötäcket för att
göra sig beredd och i ordning, innan såningstiden återkommer.
Strötankar: Hvarför är barnet sa lugnt, när det hvilar i sin moders famn?
Jo, emedan det tror på kärleken hos henne, ur hvars sköte det utgick,
i hvars sköte det hvilar. Hvad är det då som gör, att du icke är lugn?
Gud är ju själfva kärleken, ur hvars sköte du utgick, i hvars sköte du
hvilar. — De ensamma stundernas bästa frukt är dock, att genom dem
kärleken till Gud och människor djupare rotfästes i vårt hjärta. (H.
Mar-tensen.) — Jag vördar ensamheten, men tillstyrker henne icke för andra
än dem, som bära en sällskapsvärld inom sitt eget bröst. (Es. Tegnér.)
— Äfven människorna måste ofta hålla inne midt i sin verksamhet för
att blicka tillbaka p;i det förflutna, för att lära sig förstå sina villfarelser
och missgrepp, och sålunda lära sig att göra ett bättre arbete för
framtiden oeh jaga efter ett ädlare mål.
Själslugn. — Mathesius sade ofta, att han var som
skolmästare aldrig bättre till mods, än när han vid
uppstigande ovädersmoln satt i skolan med sina lärjungar. »Jag
tänkte då: Här sitter jag midt i det kall, som Gud gifvit
mig. Må nu alla oväder bryta lösa, jag befaller mig i
Guds hand.»
Hvila. — En jägare mötte en dag, berättar legenden,
aposteln Johannes med en tam rapphöna, som han smekte
med sin hand. Jägaren yttrade sin förundran öfver att en
så helig man kunde fördrifva tiden med något sådant. —
»Hvad har du i din hand?» frågade Johannes.— »En båge.»
— »Hvarför är han icke spänd?» — > Emedan strängen skulle
slappna, ifall bågen ständigt vore spänd», blef svaret. —
»Javisst», sade aposteln, »men då må du väl icke förundra
dig, om jag emellanåt lämnar min ande en smula hvila och
ro för att stärka honom till nytt arbete.» — Arbete och
hvila måste båda hafva sin tid.
Den rättfärdige är äfven inför döden frimodig. —
Ett skepp var under en storm på hafvet i svår sjönöd.
Då ingen utväg till räddning mer syntes, grepos
passagerarna af förtviflans ångest. Blott en förblef lugn och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
