Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lärd. Lärdom - Lärjunge. Lära sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄRD. LÄRDOM.
405
betänk, alt det ännu finnes mycket mer, som du icke vet. (Densamme.)
— Den är verkligen lärd, som gör Guds vilja och försakar sin egen vilja.
— All lärdom, som förvärfvas på fromhetens bekostnad, är fördärflig. —
Att uppfostra en lärd man är mycket, men att uppfostra en helig och
gudfruktig är dock vida mer. Ty med stor kunskap utan något samvete
är ingen betjänad. (Scriver.)
En för himmelriket lärd. — En käjsare aflade 1777
ett besök hos den lärde, men sjuke Albrekt von Haller i
Bern. Käjsarens moder hade önskat, att hennes son måtte
se den lärde och vidtberömde mannen före hans död. När
käjsaren lämnade den sjuke, sade han till hans dotter: »Er
fader är en så lärd man, att jag blott sett få sådana. Denna
rikedom på tankar och denna värdighet! Hvilken skada,
att vi så snart skola förlora en sådan man!» När sedan en
vän betygade sin glädje öfver den stora ära, som genom detta
besök vederfarits den lärde mannen, sade denne: »Saliga äro
de, hvilkas namn äro skrifna i himmelen! Någon annan ära
söker jag icke.» — Ja, det är den rätta visheten, som gör
oss bekväma för Guds rike.
En lärd herre, som bättrade sig. — Doktor Manton
ombads en gång af själfva lordmayorn att vid ett högtidligt
tillfälle predika i Paulskyrkan i London. Den lärde doktorn
utvalde en svår text för att få tillfälle att visa hela sin
lärdom och vältalighet. Man lyssnade med stor beundran på
honom, och vid den på predikan följande middagen berömde
man honom på det högsta. Men då Manton gick hem, följde
honom en fattig man och frågade höfligt, om han icke var
den herre, som hade predikat för lordmayorn. »Jo», svarade
Manton. — »Ack», sade den fattige mannen, »jag var också
i kyrkan och hade gått dit med en hjärtlig åstundan att
uppbygga mig med Guds ord. Men jag råkade mycket illa
ut, emedan jag nästan ingenting kunde förstå af det ni sade.
Det gick mycket öfver mitt förstånd.» Med tårar i ögonen
svarade Manton: »Min vän, om jag icke hållit någon predikan
för er, så har ni nu hållit en för mig, och om Gud hjälper
mig, skall jag aldrig åter blifva så dåraktig att predika på
detta sätt, vare sig för lordmayorn eller någon annan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
