Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mission. Missionär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
MISSION. MISSIONÄR.
rörd, att han snart vardt en uppriktig lefvande kristen, som
gick ut för att missionera bland hedningarna. Ps. 2: 8—11.
En skildring från en missionsstation i
Centralafrika. — Löjtnanten vid Upplands regemente C. R.
Håkansson, som efter sin hemkomst från ett treårigt vistande i
Kongo utgaf en beaktansvärd bok, »Kristendomen i
civilisationens tjänst i Kongo», har lämnat oss följande
skildring från Banza Manteka vid Kongofloden: »Jag påminner
mig lifligt, när jag besteg det sista krönet och såg framför
mig en samling hus och ett leende landskap. Jag var
mycket trött, men det såg så inbjudande ut där nere, att jag
påskyndade mina steg. Missionens klocka klingade mig till
mötes ett välkommen. Det var som ringdes det i dag med
feberaktig ifver, den ville icke tystna. Jag tillryggalade
kilometer efter kilometer, dess högre och skarpare svingade
malmtungan ut sin kallelse öfver bergväggar och raviner,
palmlundar och kassadafält. Jag började bli underlig till
mods. Rundt omkring på kullarna, hvilka lik en cirkellinia
omsluta Banza Mantekas dal, såg jag svarta gestalter. Hvad
står på, sade jag till mig själf? Månne man tänker bränna
upp missionen? Men intet skri, intet buller hördes. Jag
skulle snart få förklaring på denna gåta, i det jag med mitt
folk marscherade upp på gården. I dess midt hade
missionären, en engelsman, placerat sig framför sin illa medfarna
orgel. Rundt omkring sutto, stodo, lågo människor om
hvarandra, gubbar och gummor, män ocli kvinnor, ynglingar och
flickor. Det var en samling af flera hundra personer. Där
satt byns förnämste höfding, den gamle syndaren Makökila,
andäktigt lyssnande till den ström af ord, som flödade från
missionärens läppar, där syntes N’Gangvan Dimboini, ortens
skräck, och den något slyngelaktige Mavambo, hvilken
löjtnant Möller omnämner såsom ifrig deltagare i sina
elefantjakter. Jag satte mig, glad att blifva ögonvittne till denna
händelse. Detta var någonting alldeles nytt för mig. För
två timmar sedan skulle jag knappt velat tro härpå, om man
berättat mig, hvad jag nu såg. Mina bärare nedsatte sina
bördor och lyssnade äfven de. Missionären talade till sina
åhörare på flytande ’fiot’ (infödingarnas språk). Det fanns
säkerligen icke ett döft öra i denna församling, där
behöfdes ingen ’kyrkstöt’ att med bjällror väcka den sofvande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
