Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅD.
481
skrif dig själf, hvad som är ditt eget, d. v. s.: hembär Gud tacksägelse
för hans nåd och erkänn, att dig tillhör icke något annat än synden och
det straff, du åsamkat dig genom densamma. (Kempis■)
En vacker handling af käjsar Wilhelm. — Medan
tyske käjsaren Wilhelm I ännu var prinsen-regent af
Preussen, kom en ung man, som var son till en handtverkare,
tillbaka till Berlin från en tioårig vistelse i Amerika.
Emedan han icke fullgjort sin värnplikt, dömdes han efter sin
hemkomst att såsom straff härför tjänstgöra tre år i Spandau.
Den gamle fadern skref genast ett bref till prinsen-regenten
och förklarade däri orsaken, hvarför hans son, som nu var
hans enda stöd, icke förr kunnat komma hem. Brefvet
öfverlämnade han därpå till en adjutant i prinsens
mottagningsrum. — När klockan led emot två följande natt,
klappade någon på den gamles dörr. Det var ett sändebud
från prinsen med underrättelse, att den unge mannen af nåd
sluppit ifrån det straff, hvartill han blifvit dömd. Prinsen
lät därjämte säga den gamle mannen, att han först sent på
kvällen läst hans böneskrift, men att han genast besvarade
den, på det gubben måtte få en lugn natt!
Dubbel nåd. — Det var en gång en fattig gosse, som
särdeles illa uppfostrades af sina föräldrar. När andra barn
fingo gå i skolan, så måste han vakta kreatur, och han fick
därför hvarken lära läsa, skrifva eller bedja. Det enda
skriftens språk, han kunde utantill, var detta, som han en
gång hört: Det är ett fast ord och värdt att på allt sätt
mottagas, att Kristus Jesus har hommit i världen för att frälsa
syndare. Då han nu blifvit stor, men ingenting annat lärt än
att uppsöka fågelbon och gillra snaror för harar, föll han i
händerna på ett tjufband, med hvilket, då det efter många
illbragder blef gripet, äfven han slöts i fängelse. Här lät
han till en början alls icke modet falla; men när domen
kom, att han för ett rån skulle mista lifvet, så föll dödens
och evighetens förfäran öfver honom. Han ville icke höra
sina gamla kamraters tröst, utan ropade dag och natt, huru
förskräckligt det var, att ban måste till afgrunden. En dag
satt han i förtviflan uti sitt fängelse och hörde, huru
fångknekten i förstugan talade med en främmande, sägande:
»Därinne sitter en syndare, som snart skall afrättas». När
han hörde det ordet »syndare», föll honom plötsligt i min-
31 — Nilson, De bibi. hufvudbegreppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
