Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
NÅD.
net det en gång hörda språket: Det är ett fast ord och vardt
att på allt sätt mottagas, att Kristus Jesus har kommit i
världen för att frälsa syndare. Han tänkte: »Syndare! ja, det är
jag. Nå, då har Jesus kommit till att frälsa mig». Ju
längre han tänkte häruppå, desto mera vardt hans hjärta
rördt. Det var såsom hade han ifrån ett förfärligt mörker
kommit att få se ett klart aflägset ljus. »Denne Jesus»,
tänkte han, »måste jag lära att känna.» När fångprästen
besökte honom, bad han med stor angelägenhet att få höra
talas om Jesus. Och snart fördes han till lika djup ånger
öfver sina synder som till hjärtligt trosbegär att af Kristi
förtjänst blifva delaktig. Han ville nu gärna dö, emedan
han fått lära känna honom, uti hvilken för den ångerfulle
ett nytt lif finnes äfven midt i döden. Dag och natt hördes
han bedja ocli upprepa det Guds ord, prästen lärt honom.
När konungen fick höra omtalas detta, lät han, med
afseende på fångens ungdom och försummade uppfostran, nåd
gå för rätt, skänkte honom lifvet, gaf honom friheten och
insatte honom i passande tjänst. Här började han en
ganska allvarsam, stadig och andäktig vandel; uppnådde en hög
ålder, och dog under pris och lof till Gud, som på honom
bevisat så utomordentlig nåd och ryckt honom såsom en
brand ur elden.
Frimodighet att dö. — En predikant tillfrågades en
dag, om han hade mod att dö just i den stunden. Han
svarade: »Nej, i denna stund har jag icke detta mod, men
Herren skall gifva mig denna nåd, när jag behöfver den».
De ödmjuka gifver Gud nåd. — Det berättas om en
käjsare, att han en gång utlofvat en stor summa åt den,
som till honom öfverlämnade en upprorsmakares hufvud.
Då denne fick höra detta, gick han själf till käjsaren och
kastade sig ned för hans fötter. Käjsaren benådade honom
emellertid, emedan han satt ett så stort förtroende till hans
nåd och barmhärtighet, och gaf honom därjämte en tjänst,
där han fick ära och utmärkelse. — På samma sätt
handlar Gud.
Gud med oss och vi med Gud. — Två bröder voro
sysselsatta med att bära matjord i säckar för att förbättra
den magra jordmånen i sin trädgård. Den yngre af dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
